2021 > 04

Innan vi började titta i databasen för donatorer tittade vi på ett klipp med Olga som berättade om hur processen går till och vad man ska tänka på när du väljer donator. Innan vi började titta i databasen för donatorer tittade vi på ett klipp med Olga som berättade om hur processen går till och vad man ska tänka på när du väljer donator.

Vi har kommit till den delen av processen där det är dags att välja donator. Jag trodde att jag skulle uppleva det som lite jobbigt att utse vem som ska ersätta mig och mina ägg. Kanske som ett litet test på om jag verkligen har accepterat läget och situationen.

Det hela började med ett skypemöte med en av klinikens koordinator för donationer. Hon berättade hur det skulle gå till och att vi nu skulle få tillgång till hela databasen som de har. Det var bra om vi kunde hitta 3-5 donatorer som vi kunde tänka oss ifall de av någon anledning inte skulle kunna donera just när vi drar igång vår process. Om vi ville ha hjälp med att utse donatorer och få förslag kunde vi också skicka in bilder på mig som liten, när jag var 20 år, 30 år och nu.

I databasen ser vi bara bilder på donatorerna som barn. Vill man se bilder hur de ser ut i vuxen ålder måste vi begära dom bilderna. Men utöver det får vi reda på väldigt mycket. Ålder, ögonfärg, hårfärg, längd, vikt, blodgrupp, eventuella allergier, tidigare sjukdomar, om de har synfel och deras tandhälsa. Vi kan också se hur många barn de har och deras ögonfärg och hårfärg samt hur gamla barnen var när de började gå. Vi ser om de är gifta, om de är troende och i så fall inom vilken religion, intressen, utbildning, personliga egenskaper och vad de jobbar med. Vi får information om deras föräldrar och mor- och farföräldrar så som deras hårfärg, ögonfärg, utbildning, vad de jobbade med och ibland även intressen. Det finns också ett personligt brev där de berättar varför dom valt att bli donator. Du får till och med se själva brevet in scannat för att kunna se deras handstil.

När vi väl gick in i databasen för att börja leta gjorde vi det tillsammans. Jag var osäker på hur det här skulle kännas. Ska jag leta efter den som ska ersätta mig, typ? Hur kommer det att lännas att se alla dessa kvinnor. Komemr jag att hitta någon som är lik mig? Vad är viktigt för mig? Är ögonfärg och hårfärg så viktigt? Ja, för barnets skull kom vi fram till. 

För att få ett mindre antal donatorer att välja bland fyller man i filter på längt, vikt, ögonfärg och hårfärg. I ett videoklipp vi tittade på precis innan sa de att man ska försöka hitta en donator som man känner att man skulle kunna bli vän med samt att man bestämmer sig innan för om det finns någon speciell egenskap eller intresse som man vill ha med. Och det tog jag med mig. Att försöka hitta en donator som skulle kunna kännas som min vän och som gillar att dansa. Men en annan sak de också sa i klippet som jag inte visste om. När embryot kommer in i min kropp börjar de egenskaper som donatorn och jag har gemensamt att matchas ihop och det är dom egenskaperna som förstärks. Det gör att barnet blir mer likt mig! Tänk vad naturen kan, det är så häftigt!

Så när vi satt där och började titta på de donatorer som kom fram efter vårt urval kände jag att det kändes bra. Det kändes faktiskt lite roligt och spännande. Hurdana är dom, donatorerna. Vilken känsla får jag? Är det nått lika mig? Vilken känsla får jag när jag läser om dem? Den första donatorn vi tittade på fastnade vi båda två för på en gång. Andra donatorn kändes så där. Men efter att ha tittat på kanske tio olika donatorer hade vi sex stycken som just då kändes bra. Därför valde vi att spara ner länkarna för att kunna gå in och titta igen dagen efter innan vi bestämmer oss för om de känns bra och vilken donator vi helst vill ha. Sova på saken lite helt enkelt.

Dagen efter tittade vi igen, men på var sin dator. Vi rankade dem var för sig och när vi var klara visade det sig att vi nästan helt hade tänkt precis lika dant. Två av donatorerna vi hade sparat sedan dagen innan tog vi bort. Den tredje som jag var osäker på hade Patrik satt som nummer fyra så hon fick vara kvar. De andra tre hade vi satt i samma ordning! Så jag kontaktade kliniken och bad at få ut foton på de fyra donatorerna som vuxna då jag kände att jag ville det. Dagen efter kom bilderna och gernom att läsa igenom allting igen och titta på bilderna bekräftade vi bara vårt val. Det kändes helt rätt! Så nu är det bara att hålla tummarna för att donatorn kan påbörja sin process när det är tänkt att vi ska komma dit för insättning. .

På väg till Ryssland och Olga fertility clinic. För att kunna åka behövde vi speciell inbjudan från kliniken, ansöka om visum och göra PCR-test för att visa att vi var friska. På väg till Ryssland och Olga fertility clinic. För att kunna åka behövde vi speciell inbjudan från kliniken, ansöka om visum och göra PCR-test för att visa att vi var friska.

För några veckor sedan kom vi hem från vårt första besök i Ryssland. Det var en omtumlande resa på många sätt och även rätt omtumlande efter att vi kom hem.  
 
Inför resan var det en hel del arbete med visumansökan och alla papper som skulle fixas med försäkringsbolag och friskhetsintyg. När vi väl landat i Ryssland ville de först bekräfta våra intyg och inbjudningar till kliniken så vi fick sitta och vänta i passkontrollen i nästan 2 timmar innan de släppte igenom oss. Väl igenom stod det en chaufför och väntade som körde oss till hotellet. Väldigt skönt då klockan hade hunnit bli rätt mycket.
 
Första dagen på kliniken fick jag lämna en massa blodprover, göra en gynundersökning sam att de tog en massa bakteriella prover runt livmoderetappen. Efter ytterligare någon dag var det dags för hysteroskopin. Jag var nervös innan och tyckte det kändes väldigt jobbigt. En del katastroftankar kom krypandes om att jag kanske aldrig skulle vakna igen efter sövningen och att jag skulle dö. Jag har ju varit sövd innan och gjort en hysteroskopi tidigare, så jag visste ju att det inte skulle göra ont, men det var väl mest läskigt att bli sövd i ett annat land kändes det som.
 
Själva operationen gick bra, men de hittade en myom, eller en så kallad muskelknuta. I sig är en myom inget hinder för att bli gravid som en polyp kan vara, men den kan ställa till problem i form av mer akuta blödningar längre fram. Det kan också var den som har orsakat mina förblödningar som jag har inför varje mens. Så klart beklagade läkarna i Ryssland att våra läkare hemma inte sett den tidigare, men att en myom kan gömma sig ibland beroende på var i cykeln du befinner dig när du gör en hysteroskopi.
 
Men tyvärr kunde de inte få bort hela myomen på en gång, så plötsligt stod jag inför det faktum att vi skulle göra en hysteroskopi till, redan dagen efter! Min reaktion blev tårar. Det tar aldrig slut. När ska motgångarna upphöra? Kommer det någonsin att upphöra? Hur länge orkar jag hålla på? Men samtidigt insåg jag vilken tur vi hade haft som inte kunnat boka någon bra resa hem den dagen som kliniken från början hade sagt att vi kunde åka tillbaka. Därför hade vi bokat resan hem en dag senare än vad kliniken hade sagt och det gjorde ju nu att vi kunde utföra den andra operationen i lugn och ro utan att behöva tänka på att vi skulle hem samma dag. Det finns en mening med det mesta även om man inte kan se det på en gång!
 
Andra operationen gick bra. Jag kände mig psykiskt mycket starkare och det var nog tack vare att jag nu visste vad som skulle hända, hur rummet såg ut och att jag kommer att vaka, även om jag blir sövd i Ryssland . Och dom fick bort allt!
 
Proverna som vi tog visade sig innehålla en del intressant information, precis som läkarna trodde att det skulle göra. Redan på första mötet med dem så sa de att dom trodde att jag har någon form av infektion i livmodern som gör att jag har en icke gynnsam miljö, och det är därför mina tidigare försök inte har lyckats. Och mycket riktigt. De hittade bakterier som inte ska vara där. Det resulterade i att vi fick köpa med oss en massa mediciner hem, både i tablettform och sprutor. Kliniken skickade med ett intyg på att det var våra mediciner ifall det skulle bli några frågetecken vid incheckning eller genom tullen när vi kommer hem, men vi valde att checka in väskan för att minimera risken att bli ifrågasatta. Speciellt efter att vi insåg att vi skulle ha sprutor och långa nålar i bagaget.
 
Men det här kändes som ett bakslag till när de hittade dessa bakterier. Ännu mer fel, fel på mig, När ska det ta slut? Men som läkarna sa, Annika, det här är inte dåligt. Det här är bra! Nu vet vi vad det beror på och vi kan fixa det. Om vi inte hade hittat något hade vi varit lika frågande som era läkare där hemma. Det hade inte varit bättre. men man önskar ju att det här hade kommit fram så mycket tidigare. Varför ska jag behöva åka till Ryssland av alla ställen för att få reda på det här? Varför kan och vill inte den sveska sjukvården ta i dom här frågorna? 
 
Även om vi bara var i Ryssland i 6 dagar så var det väldigt skönt att komma hem. Jag var trött rätt länge efter och det berodde nog både på mediciner, allt vi varit med om samt att den del spänningar började släppa. För att få koll på alla mediciner och när de ska tas tog jag fram ett block och skrev ett datum per sida. Där efter gick vi igenom alla mediciner och vad de hade skrivit om dem. Hur mycket ska jag ta, hur ofta och hur länge. Så fyllde jag i det i blocket, dag för dag. Det gjorde att jag kände att jag hade koll. Jag kunde lugna mig lite och inte känna mig stressad över hur jag skulle kunna ha koll på allt det här. Och det bästa av allt. För varje dag kunde jag vända blad och ta mig an ny dag. Vad ska hända i dag? Inte vad hände i går och vad ska hända i morgon, bara vad som ska hända idag. Dag för dag.
 
Men jag har gjort en insikt till. OM jag hade vetat att man kan ha en infektion i och runt om kring livmodern utan att känna av den, och att den kan orsaka både missfall och att embryona inte sätter sig, så hade jag åkt till Ryssland och Olga Clinic innan jag gjorde mina två sista försök här hemma i Sverige. Då hade jag gjorde de undersökningar jag nu gjort, fått reda på hur det står till, behandlat det och där efter gjort de sista insättningarna här hemma. Då hade jag i alla fall vetat att miljön hos mig är den bästa. Tänk om det hade räckt!? Tänk om det då hade tagit sig! Då hade vi inte suttit här och kämpat för att kunna åka till Ryssland igen för äggdonation och lägga en massa pengar på det. Den här resan med att försöka få barn hade kanske då kunnat bli så mycket enklare och så mycket billigare.

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Länkar

-