2018 > 02

Mamma och pappa år 2007 Mamma och pappa år 2007

Mina älskade föräldrar, min trygghet och mitt stöd. Plötsligt skulle de inte längre bo under samma tak. Plötsligt skulle jularna bli annorlunda och plötsligt skulle jag behöva åka till två olika adresser för att möta dem. Idag har jag mer förståelse för det som hände och kan se det ur andra perspektiv. Jag kan till och med se att båda två kanske har fått det bättre på olika sätt efter det som hände.

På något sätt hade jag kanske förstått att deras äktenskap inte var på topp, men det är så svårt att tänka sig att ens föräldrar ska skilja sig. Och har man passerat en viss ålder så hänger man väl ihop hela livet, eller? Så tänkte i alla fall jag.

Även om man inte längre bor hemma så är det jobbigt när ens föräldrar går isär. Det hem man känner så väl till förändras och i början hade jag svårt att acceptera det hela vägen. Det var nära att jag inte hjälpte min mamma att flytta och när min pappa kort där efter träffade en ny kvinna så tyckte jag att det gick alldeles för fort. Jag sa till och med ”pappa och hans tant” ett tag för att hålla det på avstånd. Men idag har jag accepterat det och tycker att min pappas nya livskamrat är en fantastisk kvinna och en bra partner till min pappa.

Men det som kom upp i mitt huvud samtidigt som skilsmässan mellan mina föräldrar var ett var att nu skulle mina blivande barn inte få umgås med mormor och morfar samtidigt. De skulle inte få uppleva samma saker som min systers barn hade fått göra. Åka båt med mormor och morfar, sova hos mormor och morfar och de skulle inte få åka på äventyr till djurparken eller till Danmark över dagen med mormor och morfar. Jag tyckte det var jättejobbigt och det var en stor sorg för mig under denna period.

Etiketter: livet förändras
Min storasyster håller mig i sin famn för första gången Min storasyster håller mig i sin famn för första gången
När mina problem med oregelbunden menscykel började och jag blev oroligt över att jag kanske inte kunde bli gravid, inte på naturlig väg i all fall, erbjöd min syster mig den finaste gåvan man kan få. Om det skulle visa sig att jag inte kunde få egna barn eller bära egna barn så erbjöd hon sig att bära ett barn för mig. Och eftersom surrogatmödrar inte är tillåtet i Sverige, skulle det i så fall få bli med hennes egna ägg. Jag skulle helt enkelt få ”låna” hennes livmoder och hennes gener för att få det barn man drömmer om.

När man får ett sådant erbjudande blir man alldeles varm i själen. Jag blir så rörd och så tacksam. Och jag som har nära till både tårar och skratt börjar ju gråta på en gång. Men hur ska jag kunna betala tillbaka en sådan enorm tacksamhetsskuld?

Genom alla år som jag nu försökt att bli gravid har hon hela tiden stöttat mig, och hennes erbjudande har varit med hela vägen, ända fram till idag. Men jag har ju hela tiden tänkt att jag i all fall ska kunna bära ett barn själv, även om det kanske skulle behövas hjälp utifrån i form av IVF. Inte kunde jag drömma om att mina egna ägg inte skulle vara dugliga. Det fick jag ju reda på först hösten 2015. Tilläggas ska att det finns ingenting idag som tyder på att jag inte skulle kunna bära ett barn själv, och det är mitt mål att det är så det ska bli, fast då genom äggdonation.
Etiketter: min syster, äggdonation
Strax innan jag slutade med mina p-piller började också min mens att ändra sig. Plötsligt började jag blöda i nästan 14 dagar i sträck, även om det mestadels var väldigt lite. Även när jag slutade med p-piller så fortsatte problemen och jag har dom än idag.
 
Jag har sökt hjälp i olika omgångar, men har nog aldrig blivit tagen riktigt på allvar. En gång mätte de mina hormonnivåer under en cykel och kom fram till att det var mitt gulkroppshormon som inte riktigt fungerade som det ska. Men inget råd om hur jag skulle komma till rätta med problemet. Dock fick jag istället frågor och rekommendationer som:
- Om du blir gravid ska du se att dom här problemen löser sig.
- Du har ju åldern inne, vill du ha barn är det dags att sätt igång.

Men redan då, när problemen började, funderade på om jag ens kunde bli med barn. Hur skulle det gå till när mensen precis slutat samtidigt som man hade ägglossning, tänkte jag. Men det skulle inte vara några problem enligt de läkare jag har frågat. Och visst, att mina ägg inte skulle fungera är ju inget som hör ihop med att min mens plötsligt ändrar sig, så det är ju inte så konstigt att jag fick det svaret.
2006, två år innan jag skulle påbörja mina första försök att bli gravid. 2006, två år innan jag skulle påbörja mina första försök att bli gravid.
Sedan våren 2008, när jag för första gången slutade med mina p-piller, har i olika omgångar försökt att bli med barn. I början kanske det inte var så jätteseriöst. Jag hade inte någon större koll på min ägglossning och när det skulle vara störst chans att bli gravid. Men det var ju tillräckligt seriöst för att sluta med allt vad preventivmedel hette.

Jag var 29 år och det kändes som en bra idé att bilda familj. Jag bodde med min dåvarande sambo i ett litet hus i Landvetter, strax utanför Göteborg. Det var där vi skulle bo ett tag för att sedan kunna köpa oss ett större hus eller bygga ut det vi bodde i. Och som så många andra tjejer funderade jag givetvis på hur många barn jag ville ha. Skulle det bli två, eller varför inte tre? Inte kunde jag drömma om att det skulle va så svårt att bli gravid!
 

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Länkar

-