Minus på stickan

Negativt även denna gånge. När ska det blir ett pluss?  Vi vet att det förts in ett levande embryo som ”bara” ska sätta sig. Hur svårt ska det vara? Negativt även denna gånge. När ska det blir ett pluss? Vi vet att det förts in ett levande embryo som ”bara” ska sätta sig. Hur svårt ska det vara?

Tolv dagar efter insättningen var det dags att göra ett graviditetstest. Vet inte hur många gånger jag funderat och känt efter hur det känns i kroppen under de dagar som gått efter insättningen. Det är som jag sagt tidigare, den absolut jobbigaste perioden att befinna sig i, mellan insättning och test. Vi vet att det förts in ett levande embryo som ”bara” ska sätta sig. Hur svårt ska det vara?

Även om jag mådde bra de första dagarna och kände mig väldigt positiv så är det klart att dipparna också kom. Redan efter fyra dagar faktiskt. Tvivlen på att det fungerat. Sorgen som det skulle innebära. Så får jag påminna mig själv om att det inte att så många dagar, att det typ är omöjligt att känna någon konkret då. Men så rinner dagarna i väg. Hur mår jag idag? Hur känns det i dag?

Jag har denna gång haft ömma bröst, vissa dagar väldigt ömma och jag har känt lite spänningar runt livmodern, så klart att det kändes hoppfullt. Men ändå fanns tvivlet där. Någon dag sov jag till och med middag då jag var trött. Det kanske bara är hormonerna som ställer till det och luras.

Men så kom då dagen då det var dags att göra ett graviditetstest. Fanns det något eller inte? Hoppet fanns där, även om jag tvivlade. Och det blev ett minus igen. Inget efterlängtat plus på stickan. Vi gjorde till och med ett test till dagen efter, för säkerhets skull. Men samma sak där. Ett minus.

Det är så mycket som snurrar i huvudet! Varför fungerar det inte? Nu har vi bara ett embryo kvar. Stress över det, för när det är förbrukat så har vi ju inga mer försök. Livet utan barn kommer allt närmre. Vad kan vi göra för andra alternativ? Vad är nästa steg? Eller kommer det att fungera?! Kommer läkarna att ha någon annan strategi nu? De har ju varit så övertygade om att det här kommer att lösa sig. Deras chanser börjar rinna iväg.

Dagen då vi gjorde testet gick lite i dvala. Vi blev så klart ledsna. Vi lyckades somna om en stund. Sen frukost, småfix hemma eller bara lata sig i soffan. Vi försökte komma iväg på en promenad, men det började regna. På kvällen när vi skulle sova var det ingen av oss om kunde somna. Vi började prata om nästa försök. Hur kan vi minska på stressen inför det, med faktum att det är det sista. I alla fall så känner jag mig stressad över det och kan nästan få lite panik. Det blir så definitivt när det sista embryot sätts in. Om det inte fungerar har vi inga mer chanser. Samtidigt så får man ju inte ge upp hoppet. Det kanske är guldägget som ligger kvar!

Vi kom i alla fall fram till att vi ska kolla upp lite andra vägar. Om vi vill och kan så kan vi ju kontakta Danmark igen. De har ju en åldersgräns på 45 år. Det finns ju även privata kliniker här hemma i Sverige som numera gör äggdonation. Eller ska vi gå på embryodonation? Ska jag äta mer hormoner? Jag har ju fått i mig en hel del och de ökar risken för bröstcancer. Ska vi verkligen fortsätta med det och riskera att jag blir sjuk på annat sätt längre fram? Eller är det fosterbarn som är nästa steg? Ja många frågor och funderingar blev det. Och genom att prata om detta och känna att vi ändå ska titta och fundera på hur vi vill göra i fortsättningen om det sista embryot inte fungerar, det gör att jag redan nu kan känna mig lite lugnare. Och förhoppningsvis blir jag det även när det gäller, för självklart kan vi inte ge upp hoppet på det som finns i frysen!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln