Åttonde försöket

Den här gången fick Patrik inte följa med in när det var dags för insättning. Men han fanns med på utsidan hela tiden. Den här gången fick Patrik inte följa med in när det var dags för insättning. Men han fanns med på utsidan hela tiden.

I mitten av juni gjorde vi en insättning. Detta blev det åttonde försöket till att bli gravid med hjälp av sjukvården varav de två första var med IVF, innan det stod klart att mina ägg inte fungerar. Det här försöket blir alltså det sjätte med äggdonation.

När det var dags för insättningen fick Patrik inte följa med in på grund av de rådande omständigheterna vi har i samhället just nu. Känns ju bra att han varit med tidigare så han vet vad som händer och hur det ser ut. Då blir det kanske inte lika stort att missa insättningen. Men han satt på utsidan och väntade hela tiden! =) Innan jag gick in tog vi en liten stilla promenad i mområdet. De säger ju att rörelse är positivt då blodet cirkurerar mer. Det är ju bland annat därför man inte får ligga kvar efter insättningen, de vill att man ska upp och röra på sig även om det inte innebär ett maraton det första du gör. Så vi tänkte att vi även tar en liten promenad innan. 

När vi påbörjade processen med äggdonation här hemma i Sverige och vi fick vår donator, resulterade det i 5 embryon som frystes ner. Tre av dem var så kallade femdagars och två av dem var sexdagars. Vid de tre första försöken användes våra femdagarsembryon, vilket tyvärr inte har resulterat i något barn även om ett satte sig, men sedan blev missfall. Så den här gången var det dags för ett sexdagarsembryo.

När vi fick reda på att vi hade fem embryon varav två var sexdagars skämtade jag med Patrik och sa att det måste vara hans gener rakt igenom, morgontrötta lite sega typer. Det var därför de behövde en dag till på sig innan de kunde bli frysta, sa jag.

Och det är faktiskt med just den tanken som jag gått in i det här försöket med. Nu är det Puttes gener rakt igenom, och det kanske är det som behövs för att vi ska få det här att fungera?! Tanken gör mig faktiskt glad och jag känner att det här försöket känns lättare än de senaste försöken.

Om det här fungerar eller inte, det vet vi ännu inte. Men en positiv inställning hjälper och den otroliga bergochdalbana som brukar komma under dagarna mellan isättning och test har än så länge börjat i balans. Jag har haft omgångar där det varit oerhört påfrestade och psykiskt jobbigt, så att det här försöket börjar på en bra nivå känns oerhört bra!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln