Informationsträff om adoption

För några dagar sed var vi på informationsträff om adoption för att se om det kan vara ett alternativ för oss. För några dagar sed var vi på informationsträff om adoption för att se om det kan vara ett alternativ för oss.

Vi har fått många frågor från nära och kära om vi funderat någonting på adoption. Och helt ärligt så har vi faktiskt inte funderat så mycket på det. Vi har mer sagt att vi borde titta på det och ta reda på mer information, men ingen av oss har riktigt tagit tag i det.
 
Men så i somras kom vi in på det lite igen, när vi hade en så kallad familjekonferens. (kan varmt rekommenderas) Vi bestämde då att vi skulle beställa hem material och ta reda på mer för att kunna ta ställning i frågan. Så till slut, en bit in mot hösten fick vi äntligen beställt hem information. Dock blev den inte läst. Det kommer hela saker andra saker i vägen. Men så kom ett erbjudande om att komma på informationsträff en lördagsförmiddag. Och den chansen tog vi.
 
Så en lördag nu i november åkte vi in till stan. Det var ganska många par som var där för att lyssna och det visade sig att vissa redan var inne i processen med att bli godkända, eller så höll de på att gå den så kallade föräldrautbildningen som alla som ska adoptera måste gå. Men vi och några till var där för att helt enkelt få lite mer information. Informationsträffen skulle vara i två timmar, men drog ut lite på tiden. Först var det allmän info om vilka läder just den här adoptionsbyrån arbetade med och lite runt om vilka krav de olika länderna ställer på de som adopterar samt väntetider. De pratade också om hur man kan förbereda sig inför resan och hemkomsten på olika sätt. I slutet av träffen kom det en tjej och berättade om hennes familj upplevelse av att adoptera och gav lite tips och råd på vägen. 
 
Under några tillfällen under den allmänna informationen kände jag mig lite berörd och nedstämd. Men när tjejen som skulle berätta om sina upplevelser om att adoptera berättade om stunden när de fick se sitt barn för första gången, och vad som hände när de kom hem brast det för mig. Jag var tvungen att gå där ifrån en liten stund. Jag blev så ledsen. Och egentligen kan jag inte riktigt säga varför, men det kändes. Kanske för att jag också vill vara dem som får hålla om sitt barn för första gången.
 
Idag är det färre barn som adopteras bort då hemländerna själva har blivit bättre på att ta hand om barnen på andra sätt. Bland annat gör man grundligare utredningar för att se om det finns släktingar som kan ta hand om barnet, om det finns någon fosterfamilj eller någon som vill adoptera inom det egna landet. Men det gör också att de barn som adopteras bort i dag är minst ett år, oftast äldre som tre till fem år. Och ofta har de någon form av extra behov i form av vårt eller utvecklingsstörning.
 
Men jag kan faktiskt inte säga om den här informationsträffen fick mig närmare någon form av beslut. Jag känner spontant att man missar så mycket av de minsta åren om man får ett barn som är runt tre år. Samtidigt kan man tänka att tre år av ett helt liv är inte så mycket. Och det är ju egentligen helt rätt, men jag har lite svårt för att känna att det är okej. Jag vill vara med från början. Jag vill få uppleva den lilla bebisen.
 
Så om jag ska summera det, så är det ju bra att vi börjar ta reda på mer för att kunna besluta oss för om det kan vara ett alternativ för vår del. Men vart vi står, ja du, det får vi nog fundera liter mer på. Men även här börjar vi nog närma oss någon form av åldersgräns. I alla fall om man ser på vilka krav de olika länderna sätter. 
 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln