Livet känns orättvist

Efter att vi fått beskedet att fostret i magen verkade vara dött vände livet nedåt. På något sätt lyckades jag ta mig till jobbet dagen efter, men i efterhand inser jag att det inte var något bra beslut. Jag var ledsen på jobbet och såg antagligen ut som ett ras. Fredagen gick något bättre.

Strax innan jag skulle åka hem från jobbet på fredagen ringde min barnmorska från MVC. Jag hade ju avbokat tiden vi hade med läkaren och tiden för alla provtagningar, och hon hade fått veta att jag troligtvis hade fått missfall. Hon ville veta hur jag mådde och erbjöd mig att träffa en kurator om jag vill det. Jag blev glad för hennes samtal. Det värmde. Hon hoppades att vi snart skulle ses igen.

Men så på spårvagnen på vägen hem kom det fram en ung tjej, en tiggare som bad om pengar. Hon hade en skylt där det stod att hon hade två barn i sitt hemland samt att hon var gravid med ett tredje barn, vilket också syntes. Det provocerade mig oerhört. Jag blev bitter. Här sitter jag och inte kan få några barn, medan andra kan få barn hur som helt, även om de inte ens har pengar för att mätta sina barn. Så jävla orättvist. Så bittert. För en stund tyckte jag att jag kunde få hennes barn istället.
Så fort jag kom hem och innanför dörren bröt jag ihop. Jag grät. Jag grät så oerhört. Patrik tog emot mig. Han tröstade mig, kramade mig och torkade mina tårar. Det tog en lång stund innan jag lugnande ner mig och vi kunde fixa lite mat.

Under den följade helgen vågade vi inte boka någonting. Tänk om jag skulle få missfall och få ont. Och även om jag hade mindre blödningar under hela helgen kom också mitt illamående tillbaka. Kroppen tror delvis fortfarande att den är gravid. Om vårt lilla foster nu är dött, så kan det väl bara komma ut, så vi kan få ett avslut på det här. Att må illa och känna sig gravid när man inte är det är bara psykiskt påfrestande. Men även om humöret av förklarliga skäl gick upp och ner fick vi ändå kommit iväg till tippen med en massa skräp och vi fick städat här hemma. Dessutom fick vi planterat blommor, ställt fram vår bänk på framsidan och satt upp vår nya brevlåda. Nu var det i alla fall fint på framsidan inför den kommande påsken.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln