Insättning av ett embryo

Under våra dagar i Danmark besökte vi bland annat slottet. Snart skulle vi äntligen få sätta in ett embryo och kanske få ett litet barn. Under våra dagar i Danmark besökte vi bland annat slottet. Snart skulle vi äntligen få sätta in ett embryo och kanske få ett litet barn.

Ett kort tag efter att det blivit klart att jag inte hade någon polyp i livmodern fick vi ett nytt besked om donator. Kliniken i Danmark hade hittat en ny donator som de tyckte passade oss. Den här gången var det en tjej med bruna ögon och brunrött hår och ca 165 cm lång. Det kändes helt rätt från början och vi tackade ja. Nu gällde det bara att matcha in så att jag kom in på samma cykel som donatorn.

När det var dags började jag åter igen med p-piller för att styra upp min oregelbundna och någon konstiga cykel. Sedan var det dags för hormonerna. Först tabletter som jag sväljer. Dom gör så att slemhinnan i livmodern blir så tjock och bra som möjligt. Efter att jag ätit dem i ca två veckor fick jag gå till gynekologen för att se hur det såg ut, och för att kunna mäta tjockleken på slemhinnan inne i livmodern. Och allt såg bra ut. En sådan lättnad!
 
Efter ytterligare några dagar var det dags att börja med ett hormon till, denna gången tabletter som ska tas vaginalt. Nu började det närma sig dagen då vi skulle sätta in det befruktade ägget! Nervositeten kom smygande. Men jag var också oroligt för att insättning skulle göra lika ont som undersökningen av den eventuella polypen gjorde. Jag frågade kliniken om man kunde bedöva om det skulle behövas och det skulle i så fall gå bra.  
 
Samma dag som vår donator skulle ta ut sina ägg skulle Patrik vara på plats för att lämna sitt så kallade bidrag. Det skulle ske på morgonen så därför åkte vi ner till Danmark redan dagen innan. Sedan skulle vi få vänta i två dagar innan vi skulle få sätta in ett befruktat ägg, ett embryo, i mig. Det var början av oktober 2017, bara några dagar efter att vi flyttat in vårt radhus.
 
Vi bodde på ett hotell ganska nära kliniken. Vi valde att stanna kvar i Köpenhamn hela tiden istället för att åka fram och tillbaka flera gånger på bara några dagar. På förmiddagarna jobbade vi från vårt hotellrum, och när det var dags för lunch gick vi ut och åt. Sedan gick vi på stan och kollade i affärer. Det blev som en liten minisemester.
 
Flera gånger blev vi sugna på att köpa någonting som vi sedan skulle kunna ge vårt eventuella barn. En sak där vi kunde säga att den här saken köpte vi när vi var i Danmark och fick dig. Men vi lugnade oss. Tänk om det inte skulle ta sig eller om det skulle hända någonting annat. Vi fick inte gå händelserna i förväg. Besvikelsen skulle bli ännu större i fall det inte skulle fungera.  
 
Så var dagen här! Dagen då vi äntligen skulle få sätta in ett befruktat ägg i min livmoder. Vi kom in till rummet där vi skulle vara. Där fick vi fick reda på att donatorn hade fått ut 12 ägg. Av de 12 var det tre ägg som var befruktade, godkända och av tillräkligt god kvalitet. Vi skulle nu sätta in ett ägg, det finaste, och de andra två skulle vi frysa ner. Det skulle vi kunna använda till fler försök om detta första försök inte skulle fungera, eller till sykon om det ville sig väl. De befruktade äggen förvaras i frysen i max fem år.
 
Insättningen gick bra! Det gjorde inte ont och vi fick hela tiden vara med genom att se på en skärm när de förde in det lilla embryot.
-          Ser du! Sa jag till Patrik
 
Glädjen var stor. Äntligen! Så här nära en graviditet hade jag aldrig varit sedan jag gjorde mina första försök för snart tio år sedan. Tänk om det dessutom skulle ta sig och vi skulle få ett litet barn.
 
Efteråt ville jag inte resa på mig. Tänk om det skulle åka ut! Men läkaren sa att det bästa jag kunde göra var att resa på mig och bete mig precis som vanligt. Det hjälper inte att ligga med benen upp i luften. Snarare tvärt om. När man rör på sig ökar blodcirkulationen, vilket gynnar livmodern och det lilla embryot. Efter två veckor skulle jag göra ett graviditetstest för att se om det lilla embryot fastnat. Nu var det dags att sätta sig i bilen och åka hem.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln