2022 > 01

Tiden går och vi väntar fortfarande på svar. Svar som är avgörande för oss om vi kan gå vidare med fler försk eller inte. Tiden går och vi väntar fortfarande på svar. Svar som är avgörande för oss om vi kan gå vidare med fler försk eller inte.

Till att börja med måste jag berätta att jag för ett tag sedan är utsedd till den näst mest läsa bloggen på villhabarn.se. Så kul och så tacksam för alla som läser min blogg och så tacksam för den respons jag får genom kommentarer och mejl. Vi är så många och det känns bra att visa att vi inte är ensamma. Vi är många som kämpar på olika sätt, men där målet är det samma. Att få ett barn.

Just nu ligger livet på paus. Vi mår rätt så bra och har väl kommit ur den största gropen efter missfallet, men återkoppling vi fick från kliniken i december skapade fler frågor än svar. Vi skickade snabbt tillbaka våra frågor vid lucia, men har fortfarande inte fått några svar, trots påminnelser. Misstänker att de har för mycket att göra och att dom som alla andra drabbats av Covid. Och sedan prioriteras de patienter som är mitt inne i en behandlingsplan som behöver svar på sina frågor så snart som möjligt.
 
Men utan svar så står faktiskt vårt liv på paus. Vi vet inte om vi kommer att göra ett nytt försök eller inte. Svaren på våra frågor kommer att vara avgörande för hur vi fortsätter framåt. Vi vet att de vill öka dosen på den medicinen som hjälpte mig med mitt immunförsvar och vi vet att dom vill att vi ska utföra behandlingar med den medicinen fram till v30. Men vilken dos och hur många gånger? Det vet vi inte. Medicinen är extremt dyr och vi måste troligtvis ta oss till Stockholm alla dessa gånger. Är det rimligt. Utöver kostnaden för den medicinen tillkommer ju kostnader för ultraljud, nya blodprover, andra mediciner, resor och boende.

Vi kan inte heller gå vidare med tankarna om att eventuell bli familjehem. Vi måste först vara klara med våra egna försök till att få barn innan de kommer att vilja träffa oss.

I väntan på svar från kliniken fick jag upp ögonen för serien ”Vart fan är Storken” med Carina Berg. I ett av avsnitten är Charlotte Pirelli med där hon berättar om att hon hade jättemånga missfall innan de kom på att hennes immunförsvar också var tokigt. Hennes läkare gav henne kortison, och min förhoppning blev då att vi kanske skulle kunna ersätta de dyra medicinerna med kortison i stället. Vi tog kontakt med den kliniken som hjälp mig att sätta behandlingen för mitt immunförsvar vid förra försöken då hon arbetar med fertilitetsfrågor. Men när hon fick se mina provresultat som vi fått från Ryssland så ville hon komplettera den dyra medicinen med kortison och inte alls ersätta den. Så nu inväntar vi svar på även de från Olgakliniken.

Jag hittade också en artikel när jag googlade där de faktiskt i Sverige forskat på vad immunsystemet kan ha för påverkan på en graviditet. Jag blev hoppfull och tog kontakt med författaren till artikeln för att höra vad de kommit fram till och om han kunde hjälpa till på något sätt. Men icke. Han vara bara professor och kunde inte hjälpa till.

Då man kan likna våra missfall med att kroppen stöter bort organ vid en organtransplantation började jag fundera på om mediciner man får i samband med det kunde vara nått. Men efter kort googling och läsning på bipacksedlar så konstaterade jag att det är mediciner man absolut inte ska äta som gravid, så den tanken fick jag också lägga ner.

När det tar tid att få svar och en blir otålig är det tydligt att man själv försöker hitta egna vägar och alternativ att gå. Vill ju också hitta andra vägar som inte är lika dyra. Det är klart att det går att diskutera hur bra det är, att bli sin egen doktor när man inte alls är påläst om vad alla dessa mediciner gör. Men det är ett sätt att känna att någonting händer under tiden och att man faktiskt har vänt på alla stenar som finns.

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Maria » Krig:  ”Har inga ord för hur detta måste kännas för er. ❤”

  • Josefin » Första insättingen i Ryssland:  ”Hej, Jag har läst om och om igen om er vistelse i Ryssland, jag känner med er. ..”

  • Camilla » Så nära men så långt bort:  ”Vill bara skicka en stor kram, vilka fruktansvärda saker ni tvingas igenom! Hopp..”

  • Alexandra » Missfall igen:  ”Jag är så ledsen för er skull Det är så jäkla tungt och orättvist. Bra att ni ha..”

  • Marie » Kampen med att få ut det:  ”Jag är så ledsen för er skull. Jag trodde o hoppades så innerligt att det skulle..”

Länkar

-