2021 > 10

Efter några veckor av osäkerhet och en del hjärnspöken efter blödningen så har jag kommit mer på banan igen. Vi hade nyligen vårt första ultraljud för den här graviditeten, det tidiga ultraljudet för vecka 7.Jag har ju i omgångar tänkt att jag inte alls är gravid och att vi fått fel provresultat så det här ultraljudet var väldigt välkommet. Just för att bekräfta det positiva graviditetstestet. 

Patrik fick tyvärr inte följa med in då kliniken fortfarande inte tog emot anhöriga. Så jag fick gå in själv. Pratade med läkaren och berättade att vi varit i Ryssland och att vi nu skulle göra ett tidigt ultraljud. Väl på britsen och bilden kommer upp på skärmen blir läkaren helt överväldigad. Du är ju gravid säger hon! Ja, tänkte jag. Visste du det, frågade hon mig. Ja, det visste jag. Jag sa ju att jag var här för tidigt ultraljud. Det visade sig att hon missuppfattat och trodde jag var där för att mäta slemhinnan eller nått. Men det bästa av allt! Det fanns hjärtslag! Så lycklig! Och den var 8,4 mm!

Nu är jag överbevisad och vet att det finns ett litet liv där inne. Nu krigar vi på med alla mediciner och hoppas att den här lilla pricken fortsätter att utveckla sig och går över den tid där vi tidigare fått missfall. Tiden till nästa ultraljud som kan bekräfta att det lilla embryot fortfarande lever, även efter våra kritiska veckor, känns som en evighet. Men först ska vi träffa barnmorskan och där efter boka tid för just det ultraljudet.

Etiketter: ultraljud

Ca två veckor efter positivt besked så kom de första svarta prickarna. Det som innebär att man ska ta till plan B. Först var dom små så det var lilla plan B som skulle startas upp. Lite extra progesteron och vila. Det gick över efter några få dagar så allt kändes lugnt. Jag visste ju från början att det här är vanligt och inget att bli orolig över. Det är ett tecken på att jag behöver fylla på med mer hormoner vilket jag nu gjorde. Självklart hade jag kontakt med kliniken hela tiden. Men efter ca 1 vecka efter att de första svarta prickarna försvunnit så fick jag en liten blödning. Jag var på begravning och kände att det högg till lite, det gjorde ont och jag förstod nästan på en gång att jag troligtvis skulle blöda. Så direkt efter att ceremonin var över gick jag in på toaletten. Och mycket riktigt. Där var blod. Inte mycket, men det var där. Jag gick direkt till bilen för att hämta min necessär som jag nu för tiden har med mig vart jag än går. Stoppade i mig extra tabletter och en extra spruta med hormoner och åkte direkt hem.

Nu var det vila som gällde. ” Strict bed rest” som de skriver i pappret för stora plan B. När jag kom hem hade det kommit mera blod, men fortfarande inga jättemängder. Men så klart blir jag orolig. Var ska det här sluta? Kommer det lilla fostret att klara sig?

Patrik kom hem på en gång. När du får order om att ligga ner hela tiden och bara stå upp när du ska på toaletten behöver du hjälp. Jag skulle ju helst till och med äta i sängen, vilket jag aldrig gör annars. Så jag blev liggandes där hela dagen. På kvällen började jag få ont i kroppen. Jag klarar ju inte riktigt att ligga ner en hel dag om jag inte är sjuk på riktigt. Men blodet hade minskat så det var ju bra. Upp en liten stund för att sedan gå och lägga mig igen. Dagen efter tog vi det mycket lugnt och jag låg mest i soffan eller i sängen, men var ändå uppe lite mer. Jag skulle bli galen annars.

Kontakten med Ryssland tog givetvis vid igen. Dagliga mail i nästan två veckor. För även om blödningen var över på någon dag så fortsatte det komma svarta prickar. Jag fortsatte med ökade doser av mediciner och det innebar att mediciner även skulle tas mitt i natten. Någon medicin skulle tas med 4 timmars mellanrum dygnet runt och någon annan var sjätte timma. Efter någon vecka höll jag på att bli knäpp! Jag bröt ihop en eftermiddag i köket. Patrik skulle precis åka och handla och jag sa att jag ville ha godis. Helst av allt djungelvrål! (Älskar ju salt lakrits) men jag får ju inte äta det egentligen med AIP-kosten vi fortfarande går på. Men när Patrik sedan kom hem så tog han fram en påse med just djungelvrål. Jag tog bara tre bitar. Bara för att jag var tvungen. Jag hade kunnat stoppa i mig hela påsen. Men jag vet att jag fuskar och jag har ett sort fokus på bollen, embryot i magen, så jag klarade att bara ta tre små bitar. Men så gott det var!

Ca två veckor efter att blödningen kommit kunde jag återgå helt till de normala nivåerna av hormoner. Vilken lättnad. Nu känns nästan som om jag glömmer och missar en massa mediciner nu för att det inte längre är så ofta. Och tänk! Jag har ju tidigare skrivit om alla nålar och att jag var nära på att inte göra den här resan på grund av dem. Nu i normala fall sticker jag mig i magen tre gånger om dagen. Under den här perioden stack jag mig i magen upp till fem gånger om dagen! Man kan vänja sig vid det mesta, tro mig!

Och om det lilla embryot mår bra? När vi kunde återgå till normala nivåer så var det fortfarande för tidigt för att ultraljd. Så bara att fortsätta och hoppas att allt står väl till där inne. 

När resultatet kom blev vi först lite förvirrande. 362. Vad betyder det? När resultatet kom blev vi först lite förvirrande. 362. Vad betyder det?

10 dagar efter insättningen skulle vi göra ett graviditetstest och då genom ett blodprov för att kunna få reda på det så kallade HCG-värdet. När du gör ett graviditetstest hemma får du ju bara plus eller minus på stickan. Ryssland vill veta värdet. Så där av blodprovet.

Vi åkte in till kliniken inne i stan på morgonen. Lika bra att dra av plåstret på en gång tänkte vi. Men svaret skulle komma först dagen efter visade det sig! Tjejen som tog provet frågade om jag även gjort ett test hemma, vilket vi inte hade. Jag vet många som gör tester redan några dagar innan utsatt testdag för att de inte kan hålla sig. Det har jag aldrig gjort, för jag vill inte bli besviken i onödan. Men nu, när vi skulle få vänta till dagen efter så blev vi sugna på att göra ett eget test i alla fall. Sagt och gjort, nästan i alla fall! När vi väl skulle göra det visade det sig att vi bara hade ägglossningsstickor hemma och inget test! Haha, så jäkla snopet. Så det blev inget eget test. Vi fick vänta till dagen efter.
Jag hade fått veta att provresultatet troligtvis skulle komma på morgonen dagen efter. Så när telefonen plingade blev vi på helspänn varje gång. Men det kom inget resultat. Men jag hade ingen bra känsla, så vid lunch sa jag till Patrik att han lika gärna kunde ställa in sig på ett negativt resultat. Så vid lunch sa jag ta Patrik. Men så kom sms:et vid 14 tiden på eftermiddagen.

-        ”Hej Annika! Vi har fått svar på ditt blodprov. HCG: 362 IE/L.”

Men jag fattade ingenting först. 362? Skulle det inte vara ett värde mellan 0-100? Vad betyder då 362? Så jag sprang ner för trappan då alla papperna från klinkern fanns där. Vad stod det egentligen? Patrik förstod på en gång att jag hade fått svaret. Han mjutade sig själv från mötet. Nyfiken så klart. Vi började läsa. Mellan 0-5 var det ingen graviditet. Då kunde jag sluta med hormonerna på en gång. Mellan 5-100 ville de att jag skulle ta ett test till två dagar efter det första testet. Över 100 var jag gravid. Men det stod ju olika måttenheter. Vad betyder det? Är då vårt resultat bra? Så många frågor och så förvirrat!

Jag började googla och efter en stund så förstod vi att jag är gravid! Herre gud! Är det sant!? Så fel jag hade bara några timmar innan! Pricken tog sig och förhoppningsvis blir det mer än en liten prick till slutet av maj!

Tänk om det här fungerar hela vägen! På första försöket. Jag som tidigare tänkte ge upp och inte ge det här någon chans. På grund av en massa sprutor! Som jag nu dessutom vant mig ganska bra vid. Det går ändå rätt bra.
 

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Alexandra » Missfall igen:  ”Jag är så ledsen för er skull Det är så jäkla tungt och orättvist. Bra att ni ha..”

  • Marie » Kampen med att få ut det:  ”Jag är så ledsen för er skull. Jag trodde o hoppades så innerligt att det skulle..”

  • Linda » Missfall igen:  ”Är så ledsen för er skull ❤️ Hade hoppats så på att det skulle gå vägen den här ..”

  • Maria Jönsson » Missfall igen:  ”Mitt hjärta brister. Skickar en stor kram ❤”

  • Lotta » Missfall igen:  ”Blev så ledsen i hjärtat när jag läste att inlägget, jag trodde verkligen ni sku..”

Länkar

-