2021 > 09

Första insättningen i Ryssland är gjord. Mellan de två små prickarna ligger embryot. Nu hoppas vi att det fungerar. Håll tummarna! Första insättningen i Ryssland är gjord. Mellan de två små prickarna ligger embryot. Nu hoppas vi att det fungerar. Håll tummarna!

Insättningen blev senarelagd några dagar från ursprunglig plan då donatorns ägg var redo att plockas först lite senare. När jag fick det beskedet blev jag först lite nedstämd. Jag hade så mycket sett fram emot just det planerade datumet. Framför allt för att det var planerat på min pappas 75-årsdag och det känds som ett gott tecken. Men det gäller ju att försöka hålla humöret uppe. Vad spelar några dagar hit och dit för roll i det stora hela? Det får man ju intala sig i alla fall.

Patrik fick inte komma med in på rummet när insättningen skulle ske. Vi blev lite förvånade då vi båda trodde att han skulle få vara med eftersom han varit med på alla insättningar vi gjort både hemma och i Danmark. Men inte i Ryssland. Så han fick sitta kvar i väntrummet med spänd förväntan.
Väl nere i salen och rummet där jag skulle få byta om berättade min läkare för mig att vi fått hela 10 godkända embryon. Det är helt otroligt! I det paket vi köpt är vi garanterade 3 godkända, nu fick vi 10! Vad ska vi med alla dom till tänkte jag! Jag ska inte åka till Ryssland tio gånger för att försöka bli med barn. Det är inte planen. Men oavsett är det goda nyheter. Det betyder att vi har en bra donator och att hennes ägg och Patriks spermier fungerar precis som de ska!

När insättningen var klar fick jag en ultraljudsbild. På bilden syns två små prickar och där i mellan finns det lilla embryot. ”Pricken” som Patrik kallade det för när han fick syn på bilden. Så pricken heter det lilla embryot nu, och kommer nog att få heta hela graviditeten om det här går vägen. Håll tummarna!

En stund efter insättningen var det dags för den tredje behandlingen med Octagam. Den här gången i ett enskilt rum där Patrik inte heller fick komma in. Så det blev mycket väntan för hans del den här dagen. Men när allt var klart gick vi ut och åt lunch och någon timma senare kom vår chaufför till kliniken och körde oss till flygplatsen. Dags för att åka hem. Men efter en insättning i Ryssland får du rekommendationen att inte bära mer än tre kilo, så Patrik fick bära och dra båda resväskorna så att jag skulle slippa. Endast mitt handbage med en bok, lite vatten, telefon och hörlurar var det jag fick bära på.

Från och med insättningen började också intaget av progesteron med hjälp av sprutor. Den första sprutan fick jag på kliniken direkt efter insättningen och där efter sak de tas var 12 timma. Så det första jag fick göra när vi landat och fått våra resväskor var att gå in på toa och ta den andra sprutan. Kände jag mig inte som en nåldyna under dagarna i Ryssland efter alla behandlingar och prover, så kommer jag att göra det nu! Nu ska jag ta tre sprutor om dagen i magen. Och efter bara några dagar inser jag att jag sitter och letar efter bra ställen att sätta nålarna på. Snacka om att man får en känsla av att man injekterar helt andra saker, även om de andra injektionerna oftast sker i armen.

Några dagar innan insättningen träffade vi en sköterska som gick igenom en så kallad ”plan B”. Där berättade hon för oss att jag kunde välja mellan att ha både vatten och oljebaserad progesteron eller bara en variant av dem. Jag har ju hela tiden trott att jag var tvungen att ha båda varianterna. Den oljebaserade ska dessutom tas med lång nål i rumpan. Så valet för min del blev ganska lätt. Jag vill bara ha vattenbaserat progesteron. Det innebär att jag ska sticka mig själv i magen tre gånger om dagen eftersom jag också har blodförtunnande i sprutform, men hellre det än en lång nål i rumpan. Nu gäller det bara att vi får tag i mer eftersom det är en licens på det och inte självklart att få det utskrivet och godkänt.

Men under mötet om Plan B gick också igenom vad som sker om jag får onormala flytningar med svarta eller bruna prickar i eller om jag får mensvärkslikande känslor i magen. Då ska man fylla på med hormoner och lägga sig ner för att vila. Hur mycket beror på hur stora prickarna är och man ska genast kontakta kliniken och informera.

Samma dag som vi fick veta mer om plan B fick vi också chansen att vara med på ett seminare som självaste Olga höll i. Där berättade hon om embryons kvalitet och hur man betygsätter dem. Men det mest intressanta var två saker. Dels att det är 80% upp till embryot att det faktiskt blir något barn. För även om det är ett embryo av högsta klass, så finns det andra faktorer hos embryot som avgör om det sätter sig eller inte. Endast 20% beror på kvinnan, så länge hon är frisk vill säga. Så det Olga skickade med oss var att inte ta på oss skulden om det inte fungerar, för vi kan inte påverka det mer än vad vi redan gör med alla mediciner och vitaminer vi stoppar i oss. Det är upp till embryot!

Men det andra intressanta som hon också sa handlade om hormonnivåerna i kroppen och varför man kan behöva använda sig av plan B. Det beror helt enkelt på att hormonnivån i kroppen sjunker och att nivåerna då blir ojämna. Och då behöver du fylla på. Ibland räcker det med en extra spruta, iland måste du fylla på i flera dagar. Så bara för att du får mörka fläckar betyder inte det att du är på väg att få missfall, som det kanske många gånger betyder när du får barn på normal väg. Det beror helt enkelt på att du bränt för mycket hormoner. Det är därför de rekommenderar alla som gjort en insättning att ta det lugnt och inte utföra några pulshöjande aktiviteter alls. Risken är då att du bränner hormonerna för fort och då sjunker hormonnivån och du kan få flytningar och prickar som visar att du behöver använda dig av plan B. Dock ska man också ha med sig att det är väldigt vanligt att plan B behöver användas, även om du inte har utfört några fysiks ansträngande aktiviteter.

Det här var helt nytt för mig när jag hörde det men jag förstod också på en gång varför det är så noga med att ta sina mediciner så exakt som var tolfte eller var åttonde timma. Innan har jag tänkt att det inte kan spelar så stor roll om det blir sju timmar ena gången och 9 nästa. Så efter det ringer min mobil flera gånger om dagen för att påminna mig och hålla koll på att allt tas exakt när det ska.

Lite olika bilder från vår senaste resa till St Petersburg. Huset vi bodde i, Petershof, Shoppingcenter, vår Ryska docka och båtarna somåker i vattnet. Lite olika bilder från vår senaste resa till St Petersburg. Huset vi bodde i, Petershof, Shoppingcenter, vår Ryska docka och båtarna somåker i vattnet.

Onsdagen den 25 augusti landade vi i St Petersburg. Den här gången gick passagen genom passkontrollen väldigt smidigt och vi satt snart i bilen på väg in till själva stan. Och mycket riktigt, chauffören som hämtade oss hade mitt ny recept i handen, precis om de sagt till oss inför resan.  

Den här gången valde vi att hyra en lägenhet, vilket visade sig vara ett mycket bra drag! För även om fasaden till huset såg slitet ut och entrén till trappuppgången var genom en stor brun plåtdörr så var lägenheten jättefin. Och eftersom vi nu går på AIP-kost så hade vi behov av att kunna laga vår egen mat i så stor utsträckning som möjligt. Skönt också att inte behöva anpassa sig efter hotellets frukosttider och en städerska som ska in och städa då vår plan var att arbeta en del också eftersom vi båda har jobb som möjliggör arbete på distans. Dessutom fick vi lite större yta att röra oss på och en soffa att hänga i på kvällarna. Så när vi landat blev vi först körda till lägenheten. In i lägenheten och packa upp för att sedan leta reda på en matbutik å vi kunde handla mat. Vi hittade två bra och välsorterade matbutiker och det var faktiskt inte så krångligt att handla som vi först kanske trodde att det skulle bli. Efter det var vi på väg till vårt första besök på kliniken.

För redan samma dag som vi kom till St Petersburg skulle vi göra en behandling till med Oktagam. Den tredje behandlingen sker samma dag som insättningen och fungerar allting som det är tänkt, blir det två behandlingar till efter positivt graviditetstest. Fast då hemma i Sverige så klart.  

Dagen efter gick vi tillbaks till kliniken. Den här gången skulle jag vara på fastade mage då alla blodproverna skulle tas, och då bland annat de prover som de inte var nöjda med hur kliniken i Sverige hade rapporterat dem. Direkt efter det fick jag åter igen ett stick i armen, den här gången med den medicin vi fick utskrivet när vi landande. Det visade sig vara fem ampuller med någon näring som skulle in för att boosta livmodern lite till, och dessa ampuller skulle ges en gång om dagen i fem dagar.

Samtidigt gjorde vi också ett ultraljud och slemhinnan hade ökat i tjocklek och var nu uppe i 5 mm. Läkaren var nöjd. Det var ju minst några dagar kvar till insättning så den skulle hinna växa ytterligare och vara minst 6 mm när det var dags. Blodproverna visade sig också vara bra så inge mer extra insatser för den sakens skull. Så lättad jag blev! Min kropp hade svarat på de ökade nivåerna av hormoner efter det sista ultraljudet hemma. Bara att fortsätta.

Vi fick också en uppdaterad plan och det visade sig att många av dagarna hade vi så kallad fri lek där vi inte skulle ha några besök till kliniken alls eller bara korta besök på morgonen så att resten av dagen var fri. Och det passade oss ganska bra eftersom vi inte bara var här på semester utan skulle jobba också. Men då vi fick mer tid än vad vi trodde till fri lek passade vi givetvis även på att turista lite mer i St Petersburg. Förra gången vi var här var det ju fortfarande vinter. Nu var det grönt på alla tråden och fortfarande ganska varmt. Det är verkligen en gigantisk stad med ca 5 miljoner invånare, och ännu fler när alla arbetspendlare kommer in till sina jobb. Och är man intresserad av arkitektur och stora och pompösa byggnader är det verkligen en stad man ska åka till. Så otroligt många stora och pampiga byggnader! Och många av dem är otroligt fina. Dessutom håller de på att ruta upp många fasader vilket gör att staden just nu får ett facelift.

Vi passade på att gå lite på stan och hittade tt jättestort shoppingcenter. Där öpte vi en sådan där rysk trädocka med flera dokor i en. Den kommer givetvis att stå i barnrummet om det här fungerar. Någonting från det land som barnet faktiskt har en koppling till. Vi åkte också en guidad tur med båt och vi följde med på en av klinikens egna utflykter till Petershof, ett fantastiskt ställe en bit utanför stan. 

Efter en lång tid av förberedelser var det äntligen dags att åka tillbka atill kliniken i Ryssland för att göra en första insättning. Efter en lång tid av förberedelser var det äntligen dags att åka tillbka atill kliniken i Ryssland för att göra en första insättning.

Tiden går så fort! I våras tyckte jag det var en evighet till vi kulle åka till Ryssland. Långt kvar till våra träningscykler skulle starta och långt kvar till insättning. När man bestämt sig vill man ju bara åka! Men försökte ändå se fördelarna med åka efter sommaren. Inte för att jag kunde ta ett glas vin till den grillade maten, för det fick jag ju ändå inte göra med den kosten de satt mig på. Men att kunna njuta utan att vara nervös, kunna bada och inte behöva ta mediciner hela tiden. Mer avslappnat helt enkelt.

I maj tog jag nya blodprover här hemma i Sverige. Tyvärr blev kliniken inte så nöjd med hur resultatet rapporterades så redan när vi fick provsvaren i juni fick vi veta att vi skulle behöva åka tidigare till Ryssland än planerat. De ville ta proverna själva. Så i stället för att vara borta i sex dagar skulle vi nu bli borta i tio dagar.

Men så kom plötslig tiden då träningscyklarna drog i gång. Två stycken cykler innan den slutgiltiga och mest viktiga, insättningscykeln. Det gör man för att se att kroppen svarar på hormonerna och för att se att allt ser normalt ut. Och eftersom mina träningscykler var mitt i sommaren så var det lite lurigt att hitta en klinik som för det första var öppen, men som också tycker att det är okej att du fotar och filmar skärmen med ultraljudet på. Sverige stänger liksom några veckor mitt i sommaren. Men efter lite jagande och ett antal telefonsamtal och mail hade jag hittat tider på två olika klinker för mina fyra ultraljud.

I den första träningscykeln såg allting väldigt bra ut. Men i den andra tyckte man sig se en rest av dem myom kliniken i Ryssland plockade bort eller en ny myom. Hoppet slocknade lite. Skulle detta sätta stopp för hela resan? Skulle jag behöva göra en ny hysteroskopi? När kan vi i så fall göra den och hur mycket tid skulle det här ta innan vi kan göra en insättning? Fanns det plötslig fler gupp på vägen?
Jag skickade i väg resultatet med bilder och film till kliniken. Min läkare ville återkomma och först diskutera med en annan läkare innan hon uttalade sig. Bara det gör ju att man blir nervös! Men efter några dagar fick jag återkopplingen att vi kör på som planerat. Så skönt! Det blev ett knappt märkbart gupp den här gången.

Så när det i slutet av augusti bara var några dagar kvar till vi skulle åka var det dags för det sista ultraljudet här hemma. Vi var nu i insättningscykeln och det är nu det gäller! Allt måste se bra ut! Men det visade sig att slemhinnan bara var runt 3 mm. Visserligen mer än en vecka kvar till insättning, men min läkare på kliniken blev bekymrad. Och det gör ju att jag själv också blir stressad. Kommer det inte att gå ändå? Efter allt vi gått igenom? Alla undersökningar, alla mediciner och allt jagande efter tider, recept och provtagningar. Men läkaren ordinerade högre dos av hormonplåstret Estradot. Två stycken per gång i stället för ett som ska bytas två gånger i veckan. Dessutom skulle jag redan på flygplatsen i St Petersburg få ett recept på ytterligare en medicin från chauffören som skulle hämta oss. Den skulle jag hämta ut samma dag som vi anlände för att sedan ta med till kliniken dagen efter. Så tidigt en morgon den 25 augusti åkte vi till Ryssland och Olga Fertulity Clinic i St Peterburg för andra gången. Det är nu det gäller! 

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

Länkar

-