2021 > 08

Det var ett ganska stort steg, men nu har jag gjort det. Börjat med mina sprutor och där med har jag börjat sätta nålar i mig själv på magen. Jag sticker mig själv varje dag. Det var ett ganska stort steg, men nu har jag gjort det. Börjat med mina sprutor och där med har jag börjat sätta nålar i mig själv på magen. Jag sticker mig själv varje dag.



Att det skulle ingå nålar i behandlingen med Olga kliniken, det visset jag från början. Och det fanns en period då jag var nära på att hoppa av hela den här resan på grund av det. Jag fick panik och ångest inför hela grejen. För det är ju inte bara en spruta någon gång då och då. I mitt fall handlar om att sticka sig själv varje dag fram till förlossning och lite till. Just nu är det bara en spruta om dagen med blodförtunnande då man funnit att jag har en liten förhöjd risk för blodproppar.

Jag stack mig själv varje dag när jag gjorde IVF för flera år sedan. Det var också läskigt i början, men efter ett tag blir det ju lite mer en vana, och dessa nålar som jag nu sätter är lika små som de man tar i en IVF-process. Men där sticker du dig själv i några veckor, sedan är det bra. Med de blodförtunnande sprutorna ska jag ju sticka mig själv väldigt mycket längre. Dessutom kommer det till två sprutor till om dagen i samband med att vi gör en insättning, då jag ska ta både vatten- och oljebaserat progesteron. En spruta vardera om dagen. En i magen och en i rumpan. Dessa sprutor kommer dock att ta slut runt vecka 12, om allting går som det ska vill säga.

Självklart skulle Patrik kunna sätta alla sprutor på mig, men jag vill inte det. Jag måste klara det själv, framför allt om Patrik skulle vara i väg någon gång. Fast de som ska sitta där bak kommer han få sätta så mycket som möjligt. Det blir ju lite enklare då :-) 

Jag vet ju att de som har diabetes sticker sig flera gånger om dagen, så det här är ju ingenting jämfört med det. Men ibland blir man ynklig och tycker jävligt synd om sig själv. Och det måste få vara så. Nu när jag gjort detta ett litet tag så går det så klart bättre. Det är inte lika jobbigt och jag behöver inte förbereda mig mentalt lika länge. Om några veckor kanske jag till och med skrattar åt mig själv, vem vet?

Och när vi ändå pratar nålar, så har vi varit uppe i den stora staden och gjort den första behandlingen med Oktagam. Lite nervös var jag, för jag visste ju inte hur jag skulle regera på behandlingen eller hur lång tid det skulle ta. Så under vår sista semestervecka tog vi bilen upp till Stockholm. På vägen dit hittade vi ett perfekt lunchställe i Linköping för oss med tanke på kosten. För det ska tilläggas. Så fort du går utanför dörren är det näst intill omöjligt att hålla en strikt AIP-kost. För även om du beställer en köttbit med bara sallad så är ju köttet troligtvis stekt i smör. Köper du en färdig sallad någonstans innehåller den tomat och dressing bland annat som du inte heller får äta. Det blir faktiskt ganska omständligt med AIP. Så för att hålla kosten har vi till och med tagit med egen mat och efterrätt några gånger när vi varit på kalas.

Men behandlingen gick bra och det kändes ingenting. Efter ca en timma var vi klara och vi kunde börja rulla hemåt igen. Om det går bra i Ryssland ska vi tillbaka och göra ytterligare två behandlingar. Oktagam är en lösning normal immunoglobulin med ett brett spektrum av antikroppar mot patogener av olika infektioner, vilket man också hittade när vi gjorde alla undersökningar i Ryssland när vi där i mars. 

Det blir ju en del flängande fram och tillbaka till olika ställen. I sommar har jag besökt flera olika ställen för ultraljud, i våras jagade jag någon som kunde hjälpa mig med blodprover och nu har vi varit i Stockholm för att få en intravenös behandling med Oktagam, som inte någon annan klinik i Sverige verkar erbjuda. Som sagt, det är inte bara att åka till Ryssland och Olga kliniken, det är väldigt mycket runt omkring. Men förhoppningsvis är det värt det. Det återstår att se. 

Syftet med sprutan är en nedreglering av min egna äggstocksaktivitet under 1 cykel för att undvika för tidig ägglossning och där med störa det planerade fönstret för insättning. Syftet med sprutan är en nedreglering av min egna äggstocksaktivitet under 1 cykel för att undvika för tidig ägglossning och där med störa det planerade fönstret för insättning.

Inför vår insättning i Ryssland har jag så kallade träningscykler där jag äter hormoner och vitaminer för att förbereda kroppen och för att se att kroppen reagerar och tar emot hormonerna som planerat. I det ingår också att göra ultraljud och skicka bilder och film till kliniken.

Vi har nu gjort två ultraljud i den sista träningscykeln och i det första av dessa två ultraljud såg det bra ut. Slemhinnan var inte jättetjock, men det var också tidigt i cykeln så helt normalt för vilken dag jag befann mig i. Inför det andra ultraljudet var jag lite mer nervös, men inte för att tjockleken på slemhinnan inte skulle vara stor, utan mer för att om mina äggblåsor inte var förstora skulle jag nu ta en spruta som en del av behandlingen.

Jag gillar ju inte sprutor och efter att vi kom hem från Ryssland och hysteroskopin i mars fick jag ta några sprutor här hemma som var så hemska. De gjorde så ont så jag skrek och grät en lång stund efteråt. Det har ju inte direkt hjälpt till i mina upplevelser av sprutor vilket gjort mig nervös och orolig inför den här sprutan. Kartongen som den låg i var ganska stor vilket påverkade mig så snart jag såg den. Några dagar innan det var dags öppnade vi dock lådan och insåg att sprutan kanske var så stor ändå, så lite lättare blev det. Insåg också att sprutan inte skulle tas i rumpan utan i magen vilket inte brukar göra lika ont. Men jag kände ändå att jag ville ha hjälp av någon som är van att sätta sprutor. (Ibland känner man ju sig så liten) Så jag frågade några av mina vänner som jobbar inom sjukvården, men den här gången kunde de inte hjälpa till. Men så fick jag en idé. Vi frågar på kliniken där vi gör ultraljudet om de kan hjälpa till.

Mina äggblåsor var inte större än 14 mm så sprutan med Procren Depot skulle tas. Så jag frågade på kliniken och det var inga problem. Jag höll Patrik hårt i handen, men sprutan kändes knappt. Sköterskan blev dagens hjälte och en stor sten föll från mina axlar.

Syftet med sprutan är en nedreglering av min egna äggstocksaktivitet under 1 cykel för att undvika för tidig ägglossning och där med störa det planerade fönstret för insättning. Skulle det ske minskar ju också chansen för att det tar sig när insättningen väl äger rum. 

Men det sista ultraljudet visade också att min slemhinna kanske inte riktigt så tjock som vi hade förväntat oss vid den tidpunkten. Dessutom kunde de eventuellt se en rest eller liknande från den myom som de tog bort under hysteroskopin i Ryssland. Inte så bra och jag blev ganska nervös. Tänkom de ställer in och vi behöver börja om från början igen!. Jag meddelade kliniken som efter några dagar återkopplade och sa att planen fortsätter som vanligt. Så skönt!

Jag har också tagit nya prover för CRP - C-reaktivt protein, som också kallas för snabbsänka. CRP stiger vid inflammation och var högre än rekommenderat när jag tog proverna i maj. Det är ju också en av anledningarna till att jag fått rekommendationen att äta AIP – Antiinflammatorisk kost. I maj var värdet 7 och rekommendationen är att inte ligga över 5, och nu när jag tog det nya provet så ligger jag på 4! Känns bra att få kvitto på att det fungerar i alla fall!

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

Länkar

-