2020 > 06

Den här gången fick Patrik inte följa med in när det var dags för insättning. Men han fanns med på utsidan hela tiden. Den här gången fick Patrik inte följa med in när det var dags för insättning. Men han fanns med på utsidan hela tiden.

I mitten av juni gjorde vi en insättning. Detta blev det åttonde försöket till att bli gravid med hjälp av sjukvården varav de två första var med IVF, innan det stod klart att mina ägg inte fungerar. Det här försöket blir alltså det sjätte med äggdonation.

När det var dags för insättningen fick Patrik inte följa med in på grund av de rådande omständigheterna vi har i samhället just nu. Känns ju bra att han varit med tidigare så han vet vad som händer och hur det ser ut. Då blir det kanske inte lika stort att missa insättningen. Men han satt på utsidan och väntade hela tiden! =) Innan jag gick in tog vi en liten stilla promenad i mområdet. De säger ju att rörelse är positivt då blodet cirkurerar mer. Det är ju bland annat därför man inte får ligga kvar efter insättningen, de vill att man ska upp och röra på sig även om det inte innebär ett maraton det första du gör. Så vi tänkte att vi även tar en liten promenad innan. 

När vi påbörjade processen med äggdonation här hemma i Sverige och vi fick vår donator, resulterade det i 5 embryon som frystes ner. Tre av dem var så kallade femdagars och två av dem var sexdagars. Vid de tre första försöken användes våra femdagarsembryon, vilket tyvärr inte har resulterat i något barn även om ett satte sig, men sedan blev missfall. Så den här gången var det dags för ett sexdagarsembryo.

När vi fick reda på att vi hade fem embryon varav två var sexdagars skämtade jag med Patrik och sa att det måste vara hans gener rakt igenom, morgontrötta lite sega typer. Det var därför de behövde en dag till på sig innan de kunde bli frysta, sa jag.

Och det är faktiskt med just den tanken som jag gått in i det här försöket med. Nu är det Puttes gener rakt igenom, och det kanske är det som behövs för att vi ska få det här att fungera?! Tanken gör mig faktiskt glad och jag känner att det här försöket känns lättare än de senaste försöken.

Om det här fungerar eller inte, det vet vi ännu inte. Men en positiv inställning hjälper och den otroliga bergochdalbana som brukar komma under dagarna mellan isättning och test har än så länge börjat i balans. Jag har haft omgångar där det varit oerhört påfrestade och psykiskt jobbigt, så att det här försöket börjar på en bra nivå känns oerhört bra!

Hur många gånger ska man försöka bli gravid? Nu är vi inne på åttonde försöket. Och just nu känns det bättre än på länge! Hur många gånger ska man försöka bli gravid? Nu är vi inne på åttonde försöket. Och just nu känns det bättre än på länge!

Hur många gånger ska man försöka bli gravid? Den frågan har ju kommit upp flera gånger. Och för några dagar sedan såg jag ett inlägg på ett forum från en tjej som befann sig i sin sekundära barnlängtan, alltså längtan efter ett syskon till sitt första barn. Hon hade en massa försök bakom sig och undrade hur man kommer vidare och kanske måste inse att det inte blir några fler barn. Men så brottades hon hela tiden med tanken – Tänk om det bara behövs ett försök till?

Och det är väl just den tanken som gör att man fortsätter. Man kämpar på och härdar ut. Man brottas med jobbiga stunder och perioder där man mår rätt dåligt psykiskt. Men så kommer topparna och man ser inga problem med att fortsätta med ett försök till.

Jag har ju tidigare alltid tänk att jag inte ska bli förälder efter 40. Men nu är jag 41 och fortsätter att försöka fortfarande. Man tänjer på sina gränser, gränser förflyttas hela tiden. Så när vet man att man ska sluta försöka? Vi har ju två embryon kvar i frysen. Vad händer om det inte funkar? Jag vet inte!
För ett litet tag sedan gjorde vi ju ett 3D-ultraljud för att se om det fanns någonting i livmodern som hindrade slemhinnan att växa. Allt visade sig se normalt ut, vilket givetvis var väldigt skönt. En lättnad. Guppet på vägen var inte så jättestort den här gången. Så vi bestämde oss för att köra på med nästa försök ganska så omgående.

I slutet av maj påbörjade jag därför mina hormoner igen. Räknade ut att det denna gången blir det åttonde försöket till att bli gravid, inräknat de två IVF försök jag gjorde först. Efter 10 dagar var jag på en första undersökning för att mäta slemhinnan. 6 mm. Bättre än förra gången då den inte ville bli tjockare än 5 mm. (Det resulterade ju också i att vi fick avbryta och 3d-utltaljudet kom på tal) Några dagar senare var jag tillbaka och nu var den uppe i 7 mm! Så nu har vi en dag satt för insättning! Så härligt att kroppen svarar denna gången. Dessutom mår jag bättre än på länge!

Träffade en kurator för ett tag sedan. Visste redan innan jag gick dit att jag skulle gråta. Men kanske just därför behövde jag gå dit? Vi bokade en ny tid, som jag fick ställa in. Men det fina är att jag just nu mår bra! Jag har de senaste veckorna rört så mycket mer på mig, både med promenader och löpning. Vilket också har behövts i dessa tider när man sitter hemma och jobbar! Och det är ju konstaterat att rörelse och motion hjälper till att stärka ditt välmående. Du klarar både motgångar och stress bättre. Har du inte läst Anders Hansens bok Hjärnstark, så rekomederar jag dig verkligen att göra det! Dock blir du nästan lite besatt i att du vill röra på dig efter att ha läst boken, för du blir ju till och med smartare av det!

Bild lånad från Stockholms Universitet Bild lånad från Stockholms Universitet

Jag har hört så många gånger att vissa par helt enkelt inte matchar varandra när det kommer till att få barn ihop. Om relationen löses upp och de båda sedan träffar någon annan är det vanligt att båda får barn utan några större omständigheter med sina nya partners. Och nu har förklaringen till detta kommit!

I förra veckan kom det ut artiklar efter att man på Stockholms universitet tillsammans med Manchester University forskat runt ägg och spermier. Där kom man fram till att med hjälp av kemiska signaler väljer kvinnors ägg sina spermier. Olika kvinnors ägg attraherar olika mäns spermier – och det är inte alltid partnerns spermier som ägget vill ha. Läs hela artikeln om hur kvinnans ägg väljer sina spermier här

– Vätska från en viss kvinna var bättre på att attrahera spermier från en viss man, medans vätska från en annan kvinna var bättre på att attrahera spermier från en annan man. Det visar att hur ägg och spermier interagerar beror på vilken specifik man och kvinna som är involverad, säger John Fitzpatrick. 

– Idén att ägg kan välja spermier är ny inom fertilitet. Forskning om hur ägg och spermier interagerar kan leda till framsteg inom fertilitetsbehandling, och kan kanske hjälpa oss förstå några av de fall där vi i dagsläget inte vet varför par är infertila, säger Daniel Brison, professor vid Manchester University NHS Foundation Trust och medförfattare till studien. 

Spännande forskning tycker jag! Och som sagt, det kan ju förklara en hel del i vissa fall där man som par försökt att få barn länge utan att det fungerar. Undrar när och hur man kan tillämpa denna nya upptäckt inom vården och på avdelningarna för reproduktionsmedicin? Om inte annat borde det ju kanske ingå i en fertilitetsutredning fram över. Får man reda på detta då kanske det inte är värt att göra IVF? Som så många gånger, nya upptäckter ger upphov till nya frågor.

Hoppas ni alla får en härlig midsommar!

Mors dag firades ute i solen. Kankse kan man själv fira mors dag  som mamma en dag. Mors dag firades ute i solen. Kankse kan man själv fira mors dag som mamma en dag.

I helgen har det varit mycket fokus på föräldraskap och att vara mamma. I lördags var det Ofrivilligt barnlösas dag, en dag som inte borde finnas. Det bloggade jag om förra året, läs gärna inlägget om Ofrivilligt barnlösas dag här. Lika aktuellt nu som då. Viste du förresten att WHO klassar ofrivillig barnlöshet som en sjukdom?

I går var det mors dag. En dag då alla mammor ska firas. Klart att man önskar och hoppas att man själv en dag kan bli firad som mamma, men igår firade jag  min fantastiska mamma! Och min syster blev firad då två av hennes barn var med. (utomhus givetvis i dessa tider)

Men jag blev faktiskt också firad - Som moster! Då dagen hade börjat lite ledsamt med en sinnesstämning som kanske inte var den bästa, blev det lite mycket en stund när jag får blommor och en fin mugg för att fira mig som moster, men nu efteråt så tycker jag det var en gullig och rolig gest. På eftermiddagen cyklade vi hem till mina svärföräldrar och åt middag, även det utomhus. Dagen blev lyckad och mysig! 

Men jag har också fått gjort min undersökning med 3D-ultraljud! Och det visade ingenting konstigt. Allt såg normalt ut! Jag var så nervös inför undersökningen. Var nog beredd på det värsta. Patrik fick ju inte heller följa med in så jag var själv. Så varför jag inte svarade på förra hormonbehandlingen vet man inte. Läkaren tyckte jag kunde börja med hormoner igen när för att se vad som händer när vi känner oss reda att köra.

Men det är klart att man funderar. Varför fungerade det inte? Hur blir det näst gång? Vill de inte utreda mer? Ta prover för att se om det kan säga något om mina egna hormoner och min kropp hur den mår för övrigt? Upplever att jag blir lite blockerad inne hos läkarna och glömmer av att ställa en massa frågor som sedan dyker upp när man kommer hem. Får se vad som händer när vi drar igång. Funkar det inte då heller lär ju frågan komma upp igen.

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

Länkar

-