2019 > 09

En ovänad gåva från en vän. En gåva som ger hopp om att det en dag kommer att lösa sig. En ovänad gåva från en vän. En gåva som ger hopp om att det en dag kommer att lösa sig.

Jag vet att jag har många fina vänner och kollegor som stöttar och peppar i livets alla skeenden. Men för några veckor sedan blev jag lite extra påmind om det och insåg vilken tur jag har! För några veckor sedan fick jag nämligen en oväntad gåva.
 
Det var en vän som själv haft svårt för att få barn och som genomgått en IVF. När de höll på som mest med det fick hon av sin man ett halsband där de står ”Hope”. När det väl fungerade för dem och de hade en bebis i magen fick hon ett nytt halsband med texten ”Life”.

Hon kände nu att halsbandet med texten ”Hope” kanske kunde göra lite större nytta hos någon annan, mig. För att på något sätt bringa lite hopp i all den soppa som vi befinner oss i.

Jag blev så rörd och så glad. Tårarna bara sprutade. Så fint! Vilken omtanke! Jag tog på mig halsbandet nästan på en gång och bär det ganska ofta. Det skänker mig tro och glädje och det ger en gnutta hopp om att det hr en dag ska lösa sig. Så även om gåvan är lite till låns, så känns det så bra!

När jag senare samma dag berättade för Patrik, som just då befann sig på tjänsteresa i Kina, så blev han också så rörd och tacksam.
- Men så snällt och så omtänksamt! Du måste hälsa och tacka, sa han.
 

Etiketter: lycka
Den senaste tiden har det varit mycket tårar. Tårar som bara rinner. Jag har inte orkat skriva. Vi har åter igen fått ett bakslag i våra försök att få barn. Tiden försvinner och jag blir så ledsen och uppgiven. När ska det ta slut? Kan det inte bara gå enkelt för en gångs skull? Jag är trött på att vara ledsen, men kan inte riktigt sluta gråta. Många gånger har jag kommit hem från jobbet och i samma stund som jag kommer innanför dörren gråter jag. Det börjar bli bättre nu. Nu klarar jag ibland av att prata om det utan att gråta, men inte varje gång. Jag känner att jag inte är på topp, och det är jobbigt att känna sig så nere. Man är ju inte sitt vanliga jag.

För ett tag sedan fick jag ett mejl från en av er, mina läsare, med tipset att besöka en privat gynekolog i Göteborg som jobbar med andra typer av hormoner och andra doser av hormoner vid IVF och donation. Efter lite fundering bestämde vi oss för att göra ett besök dit.

När vi kom dit pratade vi om vilka hormoner hon brukar rekommendera och vilka doser, men även att hon rekommenderar ett intag av blodförtunnande mycket tidigare än vad den vanliga vården gör vid en donation. Efter det gjorde vi en undersökning med ultraljud också. Och det var då hon såg något som hon tror är en polyp.

Om det finns en polyp i min livmoder kan det förklara varför jag fått två missfall, då det inte kan bli fullgoda graviditeter om man har polyper. Men samtidigt borde ju sjukhuset där jag får hjälp med äggdonationen sett detta tidigare i så fall?

Men jag börjar också undra om det är så att läkaren i Danmark hade rätt, För han sa samma sak. Han tyckte sig se en polyp och ville inte gå vidare med oss innan det var utrett. Så vi åkte hem till Sverige igen och fick hjälp av en gynekolog att utreda, och då sas det att det inte fanns någon. Men tänk om det var fel?

Gynekologen vi nu var hos skickade en remiss till sjukhuset där vi får hjälp med äggdonationen. Bara några dagar efter ringde de från donationsenheten och bekräftade att de fått remissen och att jag skulle vidare för undersökning och operation. Med lite tur så får jag en operation i oktober. Men då jag har långa och oregelbundna menstruationer kan det vara svårt att hitta tiden då jag ska opereras då man gör den här typen av operationer precis efter mens och innan ägglossning.
 
Det kommer inte att bli någon insättning före jul. Det är vi rätt säkra på. Först ska operationen genomföras och sedan finns det en läktid, även om den inte är jättelång. Som sagt, tiden bara rinner iväg. Vi hade planerat att göra ett nytt försök nu i oktober, men det får ju vänta. Så nu vet vi, att vi kommer inte att vara föräldrar förens om tidigast ett år. Tidigast. Det känns som en evighet och så långt borta.

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

Länkar

-