2018 > 09

Den 25 augusti gifte vi oss. En helt underbar dag! Nu är det dags att ta tag i barnfrågan igen. Den 25 augusti gifte vi oss. En helt underbar dag! Nu är det dags att ta tag i barnfrågan igen.

Plötsligt händer det. En vän i vår omgivning hör av sig och vill hjälpa till. Hon har läst min blogg, och hon vill donera sina ägg till oss. Äntligen händer det! Tårarna kom. Kan det här bli vändningen i den soppa vi befinner oss i? Så mycket tacksamhet och så mycket värme. Vågade knappt tro att det var sant.

Vi hade bestämt oss för att ta en paus i försöken till barn till förmån för bröllopet och ta upp det igen efteråt. Och bara några dagar efter vi kommit hem från vår bröllopsresa hör hon av sig. Det är bara drygt två veckor sedan. Det blev en rivstart. Skulle det här bli starten till någonting bra? Vi har en person som vill hjälpa till.

Det är den första personen som erbjuder sig bortsett från min syster, som tyvärr är för gammal för att donera. Förvånad och så tacksam samtidigt.

Men vill jag ta emot ägg från någon jag känner? Det innebär för mig så många blandade känslor och tankar. Kan man någonsin betala tillbaka den tacksamhetsskuld man känner? Kommer jag kunna känna att det är mitt barn eller kommer jag känna att det är till låns från den person som då finns i min omgivning? Därför frågade jag henne om hon kunde tänka sig ett tre partsbyte där hennes ägg i så fall går till någon annan, och det kunde hon, bara hon fick hjälpa till.

Så där fick vi verkligen någonting att fundera på. Med en egen donator kan det gå fortare att komma fram. Men det kanske ändå är vår tur snart. Då kanske hon inte behöver genomgå hela processen. Vår uppgift blev att ringa sjukhuset. Men vår vän äter en del mediciner för en sjukdom hon har, så frågan var om hon skulle bli godkänd som donator. Och innan vi hade hunnit ringa till sjukhuset själva, så hade hon tagit reda på om det skulle gå.

Tyvärr gick det inte. Medicinerna skulle kunna påverka äggen och det eventuella fostret. Hon skulle kunna sluta med medicinerna för ett tag, men innan de har gått ur kroppen och hon är redo har jag hunnit passera 40. Det är så synd. Men jag känner ändå en sådan enorm tacksamhet. Det känns ändå som en bra start.

Men jag drar mig från att ringa. Är så rädd att det ska komma dåliga nyheter. Vill inte ta emot dem. Men som en annan klok vän sa. Det är ju bättre att veta så kan vi i så fall agera utefter det. Bestämma oss för om vi ska söka hjälp utomlands igen eller prata med en adoptionsbyrå eller likande. Hon har så rätt. Vi borde ringa. Och det snart.

När vi kom hem från bröllopsresan hade vi fått ett brev från Försäkringskassan angående vår ansökan om erssättning för vård utomlands. När vi kom hem från bröllopsresan hade vi fått ett brev från Försäkringskassan angående vår ansökan om erssättning för vård utomlands.

Strax innan vår semester skickade vi in en ansökan till Försäkringskassan om ersättning för vård utomlands i samband med våra försök med äggdonation i Danmark. Jag har sedan tidigare kollat med Försäkringskassan att man kan söka ersättning för äggdonation eftersom det är så långa väntetider innan man får hjälp här hemma. Jag har också hört från lite olika håll att detta inte borde vara några problem och därför hade jag väl ganska goda förhoppningar om att det skulle gå bra. Vi kanske inte skulle få tillbaka allt, men lite grand i alla fall, det hade ju varit välkommet.
 
Så när vi kom hem från vår bröllopsresa nu i början av september låg det ett brev från försäkringskassan i den stora högen av post och reklam. Med lite förväntan och nyfikenhet öppnade jag brevet för att se vad det stod.

Avslag.
Jag kände besvikelsen komma. Visst, vi hade ju försökt ställa in oss på att får vi bara tillbaka lite så är det ju bra. Men ett avslag som innebär att vi inte skulle få nått, det hade jag nog inte riktigt räknat med. Vi hade ju scannat in alla kvitton, journaler och recept så noggrant för att det skulle bli rätt.

Men det som avgjorde det var att vi inte gjort någon ”beteendevetenskaplig utredning” i samband med äggdonationen. Detta utförs alltid i Sverige i samband med denna typ av vård och därför var kravet att detta också skulle ha gjorts i Danmark. Men vår läkare där har ju bara gjort en medicinsk bedömning och därför får vi ingen ersättning. ”För övrigt är behandlingen gjord som i Sverige, donatorn är öppen och ett embryo har förts tillbaka” står det i brevet.

I den svenska lagen står det att en skärskilld prövning är ett måste i samband med assisterad befrukning med donerade celler. Det fick vi ett utrag på i samband med avslaget, men inte någonstans på Försäkringskassans hemsida där man kan läsa om ersättning för vårt utomlands, har jag lyckats hitta denna information om att det krävs en exakt lika dan vård som hemma i Sverige. I Danmark verkar man ju inte göra denna beteendevetenskapliga utredning som ska utreda ett pars psykologiska och sociala förhållande som det så fint heter. 

Vi har några dagar på oss att överklaga eller lämna in synpunkter på beslutet, så vi får fundera på om och hur vi i ska göra. Men i vilket fall som helst, så hade vi ju åkt till Danmark och gjort de försök vi gjort, även om vi från början hade vetat att vi inte skulle få någon ersättning. Men lite surt känns det i alla fall.

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer

Länkar

-