Första Ultraljudet

Efter några veckor av osäkerhet och en del hjärnspöken efter blödningen så har jag kommit mer på banan igen. Vi hade nyligen vårt första ultraljud för den här graviditeten, det tidiga ultraljudet för vecka 7.Jag har ju i omgångar tänkt att jag inte alls är gravid och att vi fått fel provresultat så det här ultraljudet var väldigt välkommet. Just för att bekräfta det positiva graviditetstestet. 

Patrik fick tyvärr inte följa med in då kliniken fortfarande inte tog emot anhöriga. Så jag fick gå in själv. Pratade med läkaren och berättade att vi varit i Ryssland och att vi nu skulle göra ett tidigt ultraljud. Väl på britsen och bilden kommer upp på skärmen blir läkaren helt överväldigad. Du är ju gravid säger hon! Ja, tänkte jag. Visste du det, frågade hon mig. Ja, det visste jag. Jag sa ju att jag var här för tidigt ultraljud. Det visade sig att hon missuppfattat och trodde jag var där för att mäta slemhinnan eller nått. Men det bästa av allt! Det fanns hjärtslag! Så lycklig! Och den var 8,4 mm!

Nu är jag överbevisad och vet att det finns ett litet liv där inne. Nu krigar vi på med alla mediciner och hoppas att den här lilla pricken fortsätter att utveckla sig och går över den tid där vi tidigare fått missfall. Tiden till nästa ultraljud som kan bekräfta att det lilla embryot fortfarande lever, även efter våra kritiska veckor, känns som en evighet. Men först ska vi träffa barnmorskan och där efter boka tid för just det ultraljudet.