Blödning och svarta prickar

Ca två veckor efter positivt besked så kom de första svarta prickarna. Det som innebär att man ska ta till plan B. Först var dom små så det var lilla plan B som skulle startas upp. Lite extra progesteron och vila. Det gick över efter några få dagar så allt kändes lugnt. Jag visste ju från början att det här är vanligt och inget att bli orolig över. Det är ett tecken på att jag behöver fylla på med mer hormoner vilket jag nu gjorde. Självklart hade jag kontakt med kliniken hela tiden. Men efter ca 1 vecka efter att de första svarta prickarna försvunnit så fick jag en liten blödning. Jag var på begravning och kände att det högg till lite, det gjorde ont och jag förstod nästan på en gång att jag troligtvis skulle blöda. Så direkt efter att ceremonin var över gick jag in på toaletten. Och mycket riktigt. Där var blod. Inte mycket, men det var där. Jag gick direkt till bilen för att hämta min necessär som jag nu för tiden har med mig vart jag än går. Stoppade i mig extra tabletter och en extra spruta med hormoner och åkte direkt hem.

Nu var det vila som gällde. ” Strict bed rest” som de skriver i pappret för stora plan B. När jag kom hem hade det kommit mera blod, men fortfarande inga jättemängder. Men så klart blir jag orolig. Var ska det här sluta? Kommer det lilla fostret att klara sig?

Patrik kom hem på en gång. När du får order om att ligga ner hela tiden och bara stå upp när du ska på toaletten behöver du hjälp. Jag skulle ju helst till och med äta i sängen, vilket jag aldrig gör annars. Så jag blev liggandes där hela dagen. På kvällen började jag få ont i kroppen. Jag klarar ju inte riktigt att ligga ner en hel dag om jag inte är sjuk på riktigt. Men blodet hade minskat så det var ju bra. Upp en liten stund för att sedan gå och lägga mig igen. Dagen efter tog vi det mycket lugnt och jag låg mest i soffan eller i sängen, men var ändå uppe lite mer. Jag skulle bli galen annars.

Kontakten med Ryssland tog givetvis vid igen. Dagliga mail i nästan två veckor. För även om blödningen var över på någon dag så fortsatte det komma svarta prickar. Jag fortsatte med ökade doser av mediciner och det innebar att mediciner även skulle tas mitt i natten. Någon medicin skulle tas med 4 timmars mellanrum dygnet runt och någon annan var sjätte timma. Efter någon vecka höll jag på att bli knäpp! Jag bröt ihop en eftermiddag i köket. Patrik skulle precis åka och handla och jag sa att jag ville ha godis. Helst av allt djungelvrål! (Älskar ju salt lakrits) men jag får ju inte äta det egentligen med AIP-kosten vi fortfarande går på. Men när Patrik sedan kom hem så tog han fram en påse med just djungelvrål. Jag tog bara tre bitar. Bara för att jag var tvungen. Jag hade kunnat stoppa i mig hela påsen. Men jag vet att jag fuskar och jag har ett sort fokus på bollen, embryot i magen, så jag klarade att bara ta tre små bitar. Men så gott det var!

Ca två veckor efter att blödningen kommit kunde jag återgå helt till de normala nivåerna av hormoner. Vilken lättnad. Nu känns nästan som om jag glömmer och missar en massa mediciner nu för att det inte längre är så ofta. Och tänk! Jag har ju tidigare skrivit om alla nålar och att jag var nära på att inte göra den här resan på grund av dem. Nu i normala fall sticker jag mig i magen tre gånger om dagen. Under den här perioden stack jag mig i magen upp till fem gånger om dagen! Man kan vänja sig vid det mesta, tro mig!

Och om det lilla embryot mår bra? När vi kunde återgå till normala nivåer så var det fortfarande för tidigt för att ultraljd. Så bara att fortsätta och hoppas att allt står väl till där inne. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Alexandra » Missfall igen:  ”Jag är så ledsen för er skull Det är så jäkla tungt och orättvist. Bra att ni ha..”

  • Marie » Kampen med att få ut det:  ”Jag är så ledsen för er skull. Jag trodde o hoppades så innerligt att det skulle..”

  • Linda » Missfall igen:  ”Är så ledsen för er skull ❤️ Hade hoppats så på att det skulle gå vägen den här ..”

  • Maria Jönsson » Missfall igen:  ”Mitt hjärta brister. Skickar en stor kram ❤”

  • Lotta » Missfall igen:  ”Blev så ledsen i hjärtat när jag läste att inlägget, jag trodde verkligen ni sku..”

Bloggarkiv

Etikettmoln