Jag ser ett slut

Tre läsvärda böcker om svårigheten med att få barn Tre läsvärda böcker om svårigheten med att få barn

I går läste jag ut boken ”Den tuffaste ronden” skriven av före detta boxaren Åsa Sandell. En lättläst bok där hon öppet berättar om sina försök till att bli gravid och där till slut lyckas med äggdonation i Riga. Boken var okej, men jag har läst andra böcker på ämnet som jag tycker är bättre. Tex ”fen befriande familjen” med Josefin Olevik och ”Operation barn” skriven av Marie Granmar.

Men det som jag fastnade mest för i Åsas bok var de rader om att få ett slut, oavsett hur det slutet ser ut. Så att man har någonting att förhålla sig till. Och det kan jag verkligen känna igen. Efter så många år med olika försök, så mycket hopp och så mycket förtvivlan, så vill jag ha ett slut. Kunna veta hur mitt liv ska se ut och anpassa mig efter det. Det är kanske därför jag har sagt och bestämt mig för att det blir max tre försök i Ryssland. Kanske bara ett. Det beror på hur jag upplever processen med mediciner och sprutor. Sedan får det vara bra. Så jag börjar se att det finns ett slut, och det gör att det hela känns lite lättare. Det är skönt att ha landat i detta och inse att man kommit fram till vad som är nog. Nu har jag gjort allt jag kan. Funkar inte det så är det så.

Men hon skrev också en annan intressant sak angående hur män och kvinnor ser olika på frågan om donation. Kvinnor lägger mindre vikt vid att det är en donation än vad män gör, just för att det är vi kvinnor som bär barnet, upplever graviditeten och förlossningen. Vi kommer nära barnet ändå, redan från första början. En man har bara det biologiska bandet till barnet genom sina gener och lägger därför större vikt vid en genetisk länk mellan barnet och sig själva. Detta gör också att kvinnor är mer frispråkiga kring en äggdonation än vad män är vid en spermadonation.

Processen med Ryssland går vidare. Vi har nu ätit enligt AIP i snart tre månader och det går faktiskt bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Klart att jag saknar vissa saker som glass (nu när det är sommar och varm) och just nu är jag väldigt sugen på lösgodis. Men det finns ett mål så det gäller att ha fokus på bollen. Då blir det lättare att hålla sig ifrån det.

Jag har också fått hämta ut en massa mediciner och bokat ultraljud inför så kallade träningscykler och så klart den viktigaste cykeln, insättningscykeln. Men det har varit svårt att få tag i tider eftersom det till viss del kommer att ske under sommaren när alla är på semester. Detta jagande gör att jag ibland tappar lusten. Det låter så enkelt när man läser om alla som lyckats med hjälp av Ryssland, men det är verkligen inte bara att åka dit. Du måste hitta läkare som kan hjälpa dig med ultraljud, blodprover och mediciner. Nu har jag lyckats med detta, och det var framför allt blodproverna jag skulle ta som ställde till det. Dessutom visade det sig nu att kliniken i Ryssland inte var nöjda med hur resultaten hade rapporterats på några av proverna så därför kommer vi att behöva åka dit tidigare än planerat för att göra proverna där. Just när det kom fram blev jag alldeles deppig. Orkar inte med några ändringar just nu. Nu har vi en plan, kan vi bara hålla oss till den så är jag nöjd. Ändras det känns det jobbigt. Men med lite perspektiv på det hela så är det egentligen inte så farligt, men just när det om upp tyckte jag det var jobbigt.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln