Sista försöket

I böneträdet i Vadstena klosterkyrka satte jag upp min bön, att vi ska få ett barn. I böneträdet i Vadstena klosterkyrka satte jag upp min bön, att vi ska få ett barn.

Sista försöket och sista insättningen är gjord. I alla fall inom landstingens regi.  Det är med skräckblandade känslor. Tänk om det inte tar sig! Tänk om vi inte får några barn! Det är otroligt jobbigt och påfrestade att komma till det här läget. Även om jag känner mig rätt så stark just nu. Men det kan ju vända fort, det vet jag. 

Ultraljudet vi skulle göra precis innan insättningen gick bra och slemhinnan hade växt till sig lite till. Nu fanns det inte någonting mer vi kunde göra. Men det kändes så bra att få göra en sista koll. Veta att kroppen är med och att ingen konstigt har hänt på vägen.

Inför sista försöket fick jag lite tankar på att det sista embryot kanske inte skulle klara upptiningen. Det hade varit katastrof! Nu när vi har testat en ny väg, att inte få prova den. Det hade inte känts bra. Men det klarade sig! =) Så glad för det! Och Insättningen gick bra, det gör ju inte ont och det går ju så fort. Patrik fick inte följa med in den här gången heller, på grund av pandemin. Så jag är glad över att vi faktiskt har gjort detta några gånger nu så han vet hur det fungerar och vad som händer ändå.

Den här gången har jag alltså inte använt mig av hormoner inför insättningen på samma sätt som innan. De hormoner som jag fått behålla är Lutinus, som man börjar med strax innan insättning. De andra tabletterna jag börjat med i samband med blödning, som ska hjälpa till att bygga upp slemhinnan, har inte använts den här gången. Men det är märkligt. I januari ville inte kroppen alls. Jag åt hormoner så länge och ändå kom slemhinnan inte upp i den storlek man vill ha för en insättning. Nu går det hur bra som helt, utan de hormonerna.

Inför den här sista gången har vi gjort mycket annorlunda med andra ord. Och det känns bra. I somras när vi var ute och åkte runt lite i Sverige hamnade vi bland annat i Vadstena. Vi gick in i Vadstena klosterkyrka för att titta och där fanns ett träd. Ett träd där du kunde sätta upp lappar med din bön. Bönen skulle senare bli hörd genom att någon av prästerna skulle läsa dem. Så jag satte upp en lapp i trädet ed min bön, att jag och Patrik ska får vårt efterlängtade barn. Jag brukar ju inte be till gud, och jag är inte troende, men just då kändes det väldigt bra att sätta upp den där lappen.  

Inför den sista insättningen passade vi också på att prata med psykologen på avdelningen för reproduktionsmedicin. Hur kan vi minska pressen och stressen och vad händer med oss om det här inte fungerar? Hon kom bland annat med ett tips, och det var att se till att ha någonting inbokat som vi kan se fram emot oavsett hur det här går. Går det bra så kan vi fira det när vi är iväg, och går det inte blir det ett sätt att komma bort och bara vara. Oavsett någonting att se fram emot. Så det har vi nu bokat, och det känns bra!

Hon sa också att det är viktigt att vi tar det som det kommer och kanske inte planerar in så mycket. Är vi ledsna så är det. Men planera och se till att ha tex matlådor hemma så vi inte behöver laga mat. Både i väntan på besked om det tagit sig, men också om det visar sig att det inte finns någon bebis. Vi måste låta oss vara ledsna. Och det är så sant! Det är nog först då du kan ta dig upp, även om det tar tid.

Och planera inte så lång fram i tiden! Jag är expert på att dra i väg i mina tankar och planerar för kommande scenarion. Det är ju mycket därför vi tittat på andra alternativ så som familjehem. Men hon har rätt, vi kan faktiskt inte ta beslut i den frågan just nu. Det får komma sedan. Men det känns bra att vi har tittat på det, så får vi se vad vi känner sedan. Nu är det bara att hoppas på att det sista embryot är det som faktiskt fungerar!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln