Inställt

I slutet av mars skulle vi gjort den där undersökningen. 3d-ultraljudet för att se om det finns någon sammanväxt eller annat i livmodern som gör att min slemhinna inte ville växa som den skulle vid senaste hormonbehandlingen inför en insättning.
 
Men så kom pandemin och all planerad vård om inte var livsavgörande ställdes in, även på enheter som reproduktion och donation. När jag öppnade brevet som talade om att vår undersökning var inställd blev jag så ledsen. Åter igen, hur många motgångar ska vi ha? När tar det slut och hur länge orkar jag?
 
Men det är klart att jag förstår varför undersökningen blev inställd och efter några dagar så kändes det mer ok. Jag kunde inte göra någonting åt det. Förutom att försöka hitta någon annan klinik som kanske kunde utför 3d-ultraljud. På det sättet skulle jag tidigare få reda på om det var något som är fel och kanske påbörja behandling för det på en gång. Så skulle det vara klart när reproduktionsavdelningen öppnar igen. Men mitt letande gick inget vidare. Jag lyckades inte hitta någon klinik och fick beskedet att det bara är sjukhuset som genomför den undersökningen. Så det vara bara att sätta sig ner och vänta. Vänta medan tiden fortsätter att springa. Rätt så snart insåg jag att vi båda kommer att hinna 42 innan det eventuellt kan födas ett barn.
 
Frågor som hur gammal vill man vara som förälder dyker upp igen. Hur länge ska vi försöka och hur länge orkar vi? Hur många mer motgångar orkar vi? Kan vi inte ara få veta om det är någon idé att fortsätta?
 
Men så ringde vi för kanske två veckor sedan bara för att kolla läget. Hade de någon idé om när de trodde att verksamheten skulle dra igång igen? Bara skönt att få veta nått när man går och väntar på en undersökning som kommer att avgöra hur vår väg fram till ett eventuellt barn kommer se ut fram över. Och då berättade barnmorskan, efter att hon överlagt med klinikchefen att de nu kunde ta in mig för undersökning då verksamheten så smått skulle börja startas upp igen. Underbart!
 
Så nu har vi en ny tid som ligger ganska snart i framtiden! Känns skönt även om jag är lite orolig för vad som kommer att visa sig och vad det kan få för effekter på framtiden. Håll tummarna för att allt ser bra ut!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln