När ska det ta slut?

Direkt efter att vi visste att förra försöket inte fungerat hoppade vi på ett nytt försök. När jag ringde in till sjukhuset och berättade resultatet frågade hon mig om jag hade börjat blöda, vilket jag hade. Hon föreslog att vi kunde köra på en gång, vilket vi valde att göra. Så jag började med nya hormoner på en gång. Denna gången började vi med de vanliga tabletterna och hormonplåster på en gång eftersom det var lite så där med tillväxten på slemhinnan förra gången.
 
Efter lite mer än två veckor var vi på plats för att mäta slemhinnan och se om vi var redo för en ny insättning. Men det visade sig att vi inte alls var där. Vi blev hemskickade för att komma tillbaka några dagar senare då man ville ge det några dagar till. Men inte denna gången heller. Jag blev så ledsen. Vad är det som händer? Varför fungerar det inte? Det har ju inte varit några problem tidigare. 

Vår läkare gick ut för att prata med en kollega och se vad de nu skulle göra. För en stund var jag helt övertygad om att hon var ute för att hämta psykologen så att de tillsammans skulle tala om att det här inte kommer att gå. Att jag inte längre är mottaglig och att det inte kommer att bli några barn. Men så blev det inte. Som tur var.

Jag hade haft maxdosen av hormoner i många dagar och fortfarande inte godkänt. Jag hade bara en tjocklek på ca 5 mm. Vi bestämde efter lite funderingar att ge det ytterligare några dagar. Om det inte hade bättrat sig då skulle vi troligtvis avbryta behandlingen.

Så ytterligare fem dagar och vi var på plats igen. Den här gången var jag mer förberedd och också ganska säker på att det fortfarande inte skulle se bra ut. Jag hade inte känt några spänningar i kroppen som andra gånger. Kände egentligen ingenting i kroppen.

Och mycket riktigt. Det var nästan så att slemhinnan hade gått tillbaka någon millimeter. Ingen förbättring. Läkaren berättade då att de hade haft mitt fall uppe i läkargruppen för att diskutera hur man skulle gå vidare beroende på resultat. Och eftersom den inte hade ökat i storlek så var det dags att sluta med alla hormoner. Istället ska vi framkalla en blödning och sedan ska jag komma tillbaka för en utredning och undersökning, för att se om vi kan få en förklaring på varför jag inte svarar på hormonerna som tidigare. Så nu ska vi göra ett 3D-ultraljud där man också sprutar in koksaltlösning för att se om det finns någonting i vägen som gör att slemhinnan inte kan växa. Det är ungefär samma undersöknings som man gör vid en fertilitetsutredning, fast vi inte kommer att titta på äggledarna i detta fallet. Jag tog ju bort en polyp så sent som i höstas. Nu får det räcka! När fan ska motgångarna ta slut?

Senare samma dag var jag på bio tillsammans med min mamma, syster och hennes tre barn. På vägen hem efter bion bröt jag ihop. Jag hade hållt ihop hela dagen. Vi hade haft en heldagsaktivitet med jobbet och det gick bra. Middagen innan bion gick bra, men efter filmen på vägen hem gick det inte längre. Det var nog filmen som triggade det. Den var rörande på sina ställen och när jag väl kom ut på gatan så bara det kom. Jag grät och jag grät så mycket. Som tur var hade jag min mamma med mig som höll om mig och försökte trösta mig. Hon ringde efter Patrik som fick komma och hämta oss. Att åka kommunalt hem gick inte.

Hur många motgångar ska vi möta? När ska det ta slut?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln