Ska 2020 bli vårt år?

I januari gjorde vi vårt tredje försök här hemma i Sverige, men femte försöket totalt. Ska 2020 bli vårt år då vi blir föräldrar? I januari gjorde vi vårt tredje försök här hemma i Sverige, men femte försöket totalt. Ska 2020 bli vårt år då vi blir föräldrar?

I början av januari startade vi åter igen gång processen med att försöka få barn. Polypen som upptäcktes sensommaren förra året är borta och allt har läkt sig. Så när mensen kom i början av januari började jag med tillhörande hormoner igen.

Ca en vecka efter var det dags för ultraljud för att kolla slemhinnan i livmodern. Var vi redo för insättning? Tidigare gånger har jag ändå kunnat känna lite att det spänner lite redan då, men den här gången hade jag faktiskt inte känt någonting. Och det visade ju sig också att slemhinnan inte alls hade vuxit till sig som förväntat. Den var bara fem mm och dem måste vara minst 7 eller 8 mm. Lite förvånade blev vi nog alla eftersom det fungerat alla andra gånger tidigare. Så läkaren skrev ut hormonplåster som jag skulle använda utöver det jag redan stoppar i mig.

Plåstren skulle bytas varannan dag och skulle vara ”en riktigt hästedos” som skulle hjälpa till på traven. Sex dagar senare var jag tillbaka och nu såg det mycket bättre ut. Dags att börja med Lutinus och komma tillbaka ytterligare några dagar senare för en insättning.

Insättningen skedde denna gången på en söndag, vilket jag tyckte var skönt. Dels för att man inte behöver vara borta fån jobbet något, även om själva insättningen inte tar så lång tid, men också för att vi får en chans att faktiskt vara tillsammans lite mer på dagen och framför allt efteråt. Man har ju ändå fört in ett levande embryo. Man vet att det finns ett befruktat ägg inne i livmodern. Nu är bara frågan om det kommer att fästa. Det är ändå något speciellt med det tycker jag. Det är ju ändå den dagen som vårt eventuella barn skapas. (Det har ju skapats tidigare eftersom det är befruktat tidigare och legat i frysen, men ändå)

Som en liten passus så var det nu i januari ett år sedan vi fick våra ägg från donatorn och de befruktades. Då de sedan fått ligga och utveckla sig i fem dagar var det nästan på årsdagen från att äggen frystes in till att vi nu gjorde en insättning och där med tredje försöket här hemma. Det skiljer faktiskt bara en dag. Så otroligt häftigt ändå att man kan frysa in befruktade ägg, som ändå är i full fart med sin celldelning, för att sedan tina upp dem och de fortsätter som om ingenting har hänt!  
 
Efter insättningen åkte vi in till stan och tog en fika. En liten kort promenad och sedan hem. På eftermiddagen blev det middag med vänner. Så en riktigt bra söndag med andra ord! =)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln