Har du barn?

För några veckor sedan började jag nytt jobb. Och i och med det träffar jag en massa nya människor och kollegor och just nu befinner jag mig i den fasen då jag ska lära mig namnen på alla och också läsa känna dem så klart.

Och så många gånger jag fått frågan; Har du barn? Eller Hur många barn har du? Hur gamla är dina barn?

Det är tur att jag just nu befinner mig i en fas där jag känner mig ganska så stark och klarar att ta dessa frågor på ett bra sätt. Annars hade jag nog gråtit för länge sedan.

Jag menar med detta egentligen inte att man inte kan fråga om någon har barn. Det är en helt okej fråga. Värre är det ju när folk börja säga ”Är det inte dags snart?” och ler menande till en. Om detta har jag bloggat om tidigare och ni hittar det i inlägget från 16 mars 2018 Är det inte dags snart? 

Men det som är så intressant med dessa frågor är att det är bland det fösta som kommer. Och att det alltid pratar i pluralis när de frågar hur gamla är dina barn? Det är som att ett barn inte räknas ibland. Finns det inte andra frågor att ställa? Som vad har du jobbat med tidigare, idrottar du eller vad kommer du ifrån? Om personen i fråga har barn så får man reda på det ganska snabbt ändå, eftersom ALLA som har barn pratar om dem på ett eller annat sätt rätt så omgående.  

Men jag kommer också på mig själv med att ladda och förbereda mig på kommentarer som ”Åh jag skulle inte kunna leva utan mina barn” eller ”Åh då vet du inte vad du går miste om” när de får veta att jag inga barn har. Med en sådan kommentar tar man plötsligt för givet att det är ett medvetet val från den som inte har några och man idiotförklarar samtidigt personen som inte har barn eftersom man säger att livet är inget att ha utan barn. det kan också såra rätt mcyket när den som inte har några har kämpat länge utan att det blir något. När barnlängtan är som störst och man är ofrivilligt barnlös. Men jag hoppas att jag finner mig om kommentaren kommer och att jag behåller lugnet och kan leverera en bra kommentar tillbaka.

Antingen skulle jag kunna säga att ”Jag tycker det är rätt gött att slippa skrikande och snoriga barn som är sjuka hela tiden och som man måste torka i rumpan flera gånger om dagen, Eller så väljer jag kommentaren som på ett sätt förklarar att det r inte lika lätt för alla som det verkat vara för er genom att säga ”Jag har försökt få barn i mer än tio år, så hade man kunnat beställa dem genom att trycka på en knapp när man tycker att det är dags hade det varit klart för länge sedan.”

Men det här ska nog gå bra. Snart har nog de flesta som kommer att ställa frågan gjort det och då kommer det att lugna ner sig. Det gäller bara att hålla sig stark på vägen så att jag inte börjar mitt nya jobb med att gråta vid frågan ”Har du barn?" 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln