Polyp

Den senaste tiden har det varit mycket tårar. Tårar som bara rinner. Jag har inte orkat skriva. Vi har åter igen fått ett bakslag i våra försök att få barn. Tiden försvinner och jag blir så ledsen och uppgiven. När ska det ta slut? Kan det inte bara gå enkelt för en gångs skull? Jag är trött på att vara ledsen, men kan inte riktigt sluta gråta. Många gånger har jag kommit hem från jobbet och i samma stund som jag kommer innanför dörren gråter jag. Det börjar bli bättre nu. Nu klarar jag ibland av att prata om det utan att gråta, men inte varje gång. Jag känner att jag inte är på topp, och det är jobbigt att känna sig så nere. Man är ju inte sitt vanliga jag.

För ett tag sedan fick jag ett mejl från en av er, mina läsare, med tipset att besöka en privat gynekolog i Göteborg som jobbar med andra typer av hormoner och andra doser av hormoner vid IVF och donation. Efter lite fundering bestämde vi oss för att göra ett besök dit.

När vi kom dit pratade vi om vilka hormoner hon brukar rekommendera och vilka doser, men även att hon rekommenderar ett intag av blodförtunnande mycket tidigare än vad den vanliga vården gör vid en donation. Efter det gjorde vi en undersökning med ultraljud också. Och det var då hon såg något som hon tror är en polyp.

Om det finns en polyp i min livmoder kan det förklara varför jag fått två missfall, då det inte kan bli fullgoda graviditeter om man har polyper. Men samtidigt borde ju sjukhuset där jag får hjälp med äggdonationen sett detta tidigare i så fall?

Men jag börjar också undra om det är så att läkaren i Danmark hade rätt, För han sa samma sak. Han tyckte sig se en polyp och ville inte gå vidare med oss innan det var utrett. Så vi åkte hem till Sverige igen och fick hjälp av en gynekolog att utreda, och då sas det att det inte fanns någon. Men tänk om det var fel?

Gynekologen vi nu var hos skickade en remiss till sjukhuset där vi får hjälp med äggdonationen. Bara några dagar efter ringde de från donationsenheten och bekräftade att de fått remissen och att jag skulle vidare för undersökning och operation. Med lite tur så får jag en operation i oktober. Men då jag har långa och oregelbundna menstruationer kan det vara svårt att hitta tiden då jag ska opereras då man gör den här typen av operationer precis efter mens och innan ägglossning.
 
Det kommer inte att bli någon insättning före jul. Det är vi rätt säkra på. Först ska operationen genomföras och sedan finns det en läktid, även om den inte är jättelång. Som sagt, tiden bara rinner iväg. Vi hade planerat att göra ett nytt försök nu i oktober, men det får ju vänta. Så nu vet vi, att vi kommer inte att vara föräldrar förens om tidigast ett år. Tidigast. Det känns som en evighet och så långt borta.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln