Att veta redan innan

Jag hade det på känn hela tiden. Det skulle inte ta sig denna gången. Det skulle inte bli något barn i magen. Den känslan hade jag redan innan vi gjorde insättningen. Och även om man ska göra graviditetstestet två veckor efter insättning, kunde jag redan efter en vecka säga att där inget fanns. Och de sista dagarna innan vi gjorde testet fanns det inga tvivel hos mig.

Jag hade inga som helst symptom på att jag skulle vara gravid. Kände ingenting av det jag kännde de andra två gångerna det tagit sig. Insikten om detta gjorde nog att jag tog ut den sorgen redan innan vi hade gjort testet. Jag hade rent ut sagt en riktig skitvecka veckan innan graviditetstestet. Jag grät på jobbet och jag grät hemma. En dag när Patrik kom hem hittade han mig gråtandes i soffan. En annan dag, på fredagen, fick han komma och hämta mig på jobbet när han slutade. Jag klarade inte av att åka hem med hjälp av kollektivtrafiken som jag alltid annars gör. Jag önskade bara att jag skulle få semster så jag kunde vara ledig. Men ytterligare en vecka skulle jag jobba innan semestern skulle komma. Just i denna jobbiga vecka förstod jag integ hur det skulle gå till, men även om jag kände av min ledsamhet även veckan där på, gick det mycket bättre och jag kände mig ändå gladare. Jag var på väg att lämna det djupa dalen. 

Så när det väl var dags att göra testet kändes det egentligen helt onödigt, men en gör ju det ändå. Finns ju alltid en liten gnutta hopp längts in att man faktiskt har fel. Men det hade vi inte. Det fanns inget, det blev inget plus på stickan. Ingen av oss grät. Vi visste ju redan detta och jag hade redan bearbetat det veckan som gått. Det var bara att ringa sjukhuset och meddela resultatet.
Men visst, min dåliga vecka berodde inte bara på att jag redan innan visste att det inte skulle bli något barn den här gången, jag hade också blivit nekad ett jobb jag sökt, som jag gärna ville ha. Det tog hårdare än vad jag hade trott, då jag även hade känt på mig det innan, att det inte skulle gå hela vägen där heller.

Men det är ändå konstigt hur man kan få dessa tankar och instinkter redan innan en insättning ens är gjord. Är det hjärnan som styr då att det inget blir? Eller är det bara slumpen som avgör? Bra frågor som egentligen inte har något svar, då ingen kan veta.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln