Insättning innan semestern

Strax efter att vi fått vårt andra missfall bestämde vi oss för när nästa försök skulle ske. Och precis som förra gången skulle vi inte säga någonting till någon. Slippa pressen och frågorna om hur man mår och hur det går.

Och vi bestämde oss för att göra ett försök till innan sjukhuset stängde ner avdelningen för sommaren. Varför skulle vi vänta till hösten om det skulle funka denna gången? Och vi såg det mest som att vi hann med ett försök till istället för att dra ut på det.
 
Så på måndagen precis efter midsommarhelgen var det dags. Då hade jag ätit hormoner i nästan två veckor och vi hade varit på besök för att mäta tjockleken på slemhinnan i livmodern. Vi skulle vara på plats kl 13 och vi möttes utanför entrén.

Precis som den andra gången blev vi hänvisade till ett rum där jag fick byta om till långa strumpor och en vit rock med knappar. Väl inne i salen där insättningen skulle ske var det tre stycken som tog emot oss då det var en som var på upplärning. Vi fick veta att upptiningen av embryot hade gått bra och att de alltså inte hade behövt tina upp något mer.

Även den här gången fick vi se embryot innan de förde in det och även denna gången fanns det en liten bubbla på det. En bubbla som visar att embryot nu letar efter en plats att sätta sig på.
Själva insättningen känns inte speciellt mycket och det går fort. Direkt efter får du gå tillbaka till rummet där du kan ligga kvar en liten stund om du vill. Där efter byter man om igen och kan gå hem eller åka till jobbet. Första känslan är ju att man vill ligga där hela dagen eftersom man tror att embryot ska åka ut om man reser på sig, men så är det ju inte.

När vi kom in på rummet hade även ett annat par kommit dit. Alla skynken var fördragna så vi såg inte varandra, men när jag och Patrik valde att lämna var de kvar och väntade på sin tur. Då sa jag högt till dem
- Lycka till!

Nu skulle vi få vänta i två veckor innan det var dags att göra ett graviditetstest. Två veckor som känns ganska långa. Man vill ju bara veta.