Att komma vidare

I mars firade vi min födelsedag på samma restaurnag där vi i sommar kommer att ha vår bröllopsfest. Nu har vi även bestämt oss för att göra ett nytt försök i Danmark under våren. I mars firade vi min födelsedag på samma restaurnag där vi i sommar kommer att ha vår bröllopsfest. Nu har vi även bestämt oss för att göra ett nytt försök i Danmark under våren.

Efter vårt missfall i december 2017 var vi båda ledsna och kände oss dämpade. Det hade ju varit så bra. Dessutom hade det visat sig att Patriks syster också var gravid och det skilde bara sju veckor på oss. Vi skulle alltså vara hemma samtidigt vilket kändes väldigt roligt. Och allt annat jag redan hade hunnit tänka på. Var spjälsängen skulle stå och var skötbordet skulle vara. När det skulle vara dags att börja titta på barnvagn. Vi funderade på namn, vi skickade namnförslag till varandra på dagarna och det vi gillade satte vi upp på en lapp. Allt detta hade försvunnit så plötsligt. Men vi visste också att det fungerade. Det hade tagit sig. Jag hade fått ett plus på stickan för första gången i mitt liv, 10 år efter att jag gjorde mina första försök att bli gravid.

Men så småningom började vi fundera på nästa steg och nästa försök. Vi hade två embryon kvar i frysen i Danmark. Skulle vi använda dem eller skulle vi invänta vår tur inom den svenska sjukvården? Det skulle troligtvis inte ske fören till hösten. Nu hade vi dessutom bestämt att vi skulle gifta oss under sommaren 2018 så lokal och kyrka blev bokade ganska så snabbt. Om jag fick önska så ville jag inte jag inte gifta mig med stor mage. Gravis, ja visst, men inte i åttonde eller nionde månaden. Dessutom springer tiden iväg. Vi båda börjar närma oss 40-årsstrecket. Hur länge ska vi försöka?
 
Så efter ett tag bestämde vi oss för att göra nästa försök i maj 2018. Vi skulle sätta in ett embryo och låta det andra ligga kvar. Om det då skulle fungera innebar det att jag skulle vara runt v.16 när bröllopet skulle bära av. Det kändes bra. Då skulle vi ha passerat de kritiska första veckorna och jag skulle förhoppningsvis kommit över eventuella illamåenden vid den tiden. Skulle det inte fungera skulle vi ha ett ägg kvar som vi skulle kunna använda längre fram. Även efter att vi fyllt 40 år då de i Danmark har en annan åldersgräns än Sverige när det kommer till IVF och äggdonation.
 
Så när jag fick min mens i april började jag räkna dagar och se när nästa period skulle komma. Var det då vi ville göra nästa försök eller skulle vi vänta ytterligare en cykel? Det visade sig att nästa period skulle bli bra. Vi kontaktade kliniken i Danmark och sa att vi kände oss redo för nästa försök och gärna vid nästa mens. Svaret kom ganska så omgående. Det var inga problem. Jag skulle bara höra av mig när den startade. Då skulle jag få mer information om när jag skulle göra ultraljud med mera. Receptet på medicinerna hade jag redan fått sedan tidigare. Allt flöt på.
 
Nervositeten och spänningen blev påtaglig igen. Snart skulle det ske. Snart kanske vi skulle vara gravida igen. Och kanske skulle det fungera hela vägen den här gången. Skulle jag gifta mig med en liten bebis i magen? Åh vad vi längtade och hoppades. Skulle det äntligen bli min tur? Men så sitter både hoppet och förtvivlan på var sin axel. Viskandes. Tänk om vi får missfall bara några veckor innan bröllopet. Kommer det embryo vi ska sätta in att klara sig när det tinas upp? Det kanske inte alls fungerar den här gången.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Lotta » Graviditetstest:  ”Men vilket fantastiskt besked! Stort stort grattis! Nu hejar vi på pricken ända ..”

  • Annika » Graviditetstest:  ”Jag hade på pricken samma hcg när jag väntade tvillingar. Just saying ;) denna g..”

  • Linda W » Graviditetstest:  ”Åh vad härligt att läsa!! Stort grattis ❤️ Håller tummarna på att allt går bra n”

  • Christina » Graviditetstest:  ”Vilket underbart besked! Håller båda tummarna för Pricken!”

  • Marie » Graviditetstest:  ”Vilken härlig läsning o vilken lycka. Jag kunde knappt se texten då jag blev så ..”

Bloggarkiv

Etikettmoln