Ålersgräns för att skaffa barn

Jag är 39 år och har fortfarande inga egna barn. Hur länge till ska jag försöka? Jag är 39 år och har fortfarande inga egna barn. Hur länge till ska jag försöka?
Var går gränsen för att skaffa barn? Hur gammal får man lov att vara och vem bestämmer det? Varför ska någon annan bestämma hur gammal jag får vara för att få barn?

Allt fler skaffar barn senare i livet än tidigare. Det finns givetvis både för- och nackdelar med det. Precis som med allt annat. Ju längre man väntar, ju svårare blir det. Kvaliten på ägg och spermier blir sämre och det är ju en av anledningarna till att allt fler söker hjälp idag för att kunna få barn. Men åter igen, vart går åldergräsen? Vi lever allt längre, våra kroppar håller allt längre. Så varför ska åldergränsen för att få hjälp med barn ligga vid 40 år ålder? Om du upptäcker för sent att du inte kan få egna barn eller inte träffar din livskamrat fören lite senare i livet så är det svårt. I alla fall i Sverige.
 

Går du till en privat klinik har du några år till på dig. Samma sak om du söker dig till Danmark. Där kan man få hjälp upp till 45 år. I Ryssland och andra länder kan du vara ännu äldre innan de sätter stopp för att hjälpa till med graviditeter. Det finns bland annat en klinik i Ryssland som hjälper kvinnor upp till 51 års ålder. Se gärna inslaget från Korrespondenterna ”Fertilitet på is”

När jag för första gången försökte bli med barn var jag 29 år. Det började lite oskyldigt genom att sluta med preventivmedel så får vi se om det blir något, typ. När det förhållandet sedan tog slut och jag mötte en man som var 16 år äldre kom ju frågan om ålder upp. Han hade redan tre barn. Tonårsbarn dessutom och han hade fyllt 40 för flera år sedan. Ville han bli pappa igen vid den åldern? Var det rättvist mot det eventuella barnet att han skulle vara så pass gammal och kanske inte kunna vara med så länge? Hur länge lever man och vilken livskvalitet får man längre fram i livet? Ja det var frågor som vi pratade om då. Jag var 30 år.

När jag sedan träffade den man jag skulle vara tillsammans med i sex år tog det ett ganska bra tag innan vi började försöka. Och det för att han inte kände sig redo och satsade rätt mycket på karriären just då. Jag kände mig oerhört stressad över det. Jag började närma mig 36 när vi först började försöka få barn. Jag ville egentligen ha minst två barn, men insåg att det skulle bli tufft om alla skulle komma innan jag fyllt 40. För någonstans har jag länge tänkt och tyckt att det är där gränsen går för mig. Jag började då vänja mig vid tanken av att det kanske bara skulle bli ett barn. Och efter ett tag så kändes det helt okej.

Men nu är jag 39 år och jag har fortfarande inte några barn.  Mycket har hänt på vägen. Mitt liv har ändrat sig flera gånger och nya förutsättningar med det. Sedan hösten 2015 vet jag dessutom om att jag inte kan få egna biologiska barn. Jag måste få hjälpmed äggdonation eller adoptera för att få det barn jag så länge längtat efter. Stressen över att det inte blivit några barn har infunnit sig många gånger. Det var också därför jag övervägde att försöka bli förälder på egen hand genom att åka till Spanien och få hjälp med en embryodonation när förhållandet tog slut.

Nu börjar jag också fundera på om 40 verkligen är en magisk gräns för mig. Vad gör det om jag är 41 eller 42 år? Jag tror fortfarande att jag kommer att bli en bra mamma även om jag passerat 40. Och det kommer nu bara i så fall att bli ett barn. Och det känns helt okej.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Christina » Varför fortsätter man försöka?:  ”Jag tror att du har rätt. Drivkraften är så stark och den kommer inifrån. Även n..”

  • Alexandra » Behandlingsplan:  ”Jag hoppas att du kommer gå stärkt ur den här processen och håller tummarna för ..”

  • Josefin » Behandlingsplan:  ”Hur går det för er? ❤”

  • Lotta » Behandlingsplan:  ”Håller helt med dig om det du skriver - att de svenska klinikerna gör så lite oc..”

  • Christina » Nu ger vi Olga Clinic i Ryssland en chans:  ”Det ska bli spännande att följa er resa. Det är väldigt nedslående när man missl..”

Bloggarkiv

Etikettmoln