Plötsligt tog det slut

På morgonen samma dag som vårt förhållande tog slut hade det snöat väldigt mycket På morgonen samma dag som vårt förhållande tog slut hade det snöat väldigt mycket

Några veckor in på 2016 tog vårt förhållande slut. Endast några dagar innan vi skulle fira vår sexårsdag tillsammans och några månader efter att vårt andra IVF-försök hade misslyckats. 

Jag hade känt för en tid tillbaka att vårt förhållande var på väg åt fel håll. Min sambo hade dragit sig undan mer och mer, men det hade hänt förr under de åren vi varit tillsammans, så jag tänkte att vi skulle hitta tillbaka. Det hade vi ju gjort tidigare. Samtidigt hade jag också börjat må allt sämre och jag besökte psykologen på IVF och donationsmottagningen en eller två gånger. Min sambo ville inte följa med så jag valde att gå själv.
 
Men tillslut, en liten bit in på det nya året, tog jag upp frågan och sa att vi måste prata med varandra. Min tanke var att säga att det känns som om vi var på väg åt fel håll och att vi tillsammans skulle hitta en väg tillbaka. Vi älskade ju varandra, hade pratat bröllop under sensommaren och vi försökte få barn tillsammans. Men det visade sig att han inte hade samma tankar som mig. Jag fick en hård klump i magen. Jag var tvungen att fråga om han satt och gjorde slut med mig.
-  Ja, det gör jag . Jag älskar inte dig längre, sa han.

Tusen frågor på en gång. Panik! Varför hade han inte sagt något? Vi hade varit iväg på semester i Spanien under vintern. Varför hade vi åkt dit om han ändå hade tänkt att göra slut? Och hur länge hade han gått och funderat på det här? Jag förstod ingenting.

Berodde det på att jag inte kunde få egna barn? Jag hade ju frågan honom i samma stund som jag fått reda på det om han fortfarande älskade mig och då hade han svarat ja. Men när jag en tid efter det hade börjat titta på andra alternativ och adoption tyckte jag att han hade reagerat så konstigt. Var det så att hans tankar om att han inte älskade mig lägre hade börjat komma redan då? När jag nu frågade honom igen om det var min oförmåga att få egna barn som var orsaken sa han nej. Det var inte därför.

För mig hade det inte funnits på kartan att det skulle ta slut. Att vårt förhållande inte var på topp, det höll jag fullständigt med om, men att det skulle ta slut, nej det hade jag inte trott. Efter att jag fått reda på att han inte längre ville vara med mig gick jag in till vårt sovrum och stängde dörren. Jag var så uppgiven och så ledsen. Mitt liv var slut. Mina drömmar hade gått i krasch. Det första jag gjorde var att ringa min barndomsvän. Hon hade precis nattat sina barn när hon svarade men hörde på en gång att någonting var fel.
-  Han vill inte ha mig längre. Han har gjort slut, lyckades jag få fram mellan mina högljudda snyftningar.

De närmsta veckorna efter det var oerhört jobbiga. Jag bönade och bad om att han skulle ge oss en chans till. Att vi skulle gå och prata med någon. Det fanns ju så många bra saker i botten, varför kastade han bara det i papperskorgen? Men han ville inte. Han hade bestämt sig även om det hade gått ganska så fort från det att han hade börjat få tankar om att han inte längre tyckte om mig tills att han gjorde slut.

Mitt liv hamnade upp och ner. Vart skulle jag ta vägen? Hur skulle jag nu någonsin kunna få barn? Skulle jag någonsin kunna bli lycklig igen? Jag hade ju hittat hem. Han hade varit mannen i mitt liv. Och plötsligt var det bara över.  Jag befann mig på botten och hade svårt att se hur jag skulle ta mig upp.
.

Etiketter: livet förändras

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln