Många i samma situation

När man försöker få barn och det visar sig vara svårt börjar man snart höra att de är många runt om kring som har eller har haft samma situation. Vänner som känner andra eller där man hört historier om vänners vänner. Vissa historier låter väldigt bra, andra värre. Man får höra om de som lyckas på första försöket med IVF och man får höra om många där de genomgått väldigt många försök utan att lyckas.

Hur skulle det bli för oss? Det var det givetvis ingen som kunde svara på. Det var bara att hoppas på det bästa.

Men eftersom det så många som faktiskt har svårt att få barn, varför pratas det så lite om det? Det är ju ett samhällsproblem när det är så många och det inte fungerar.  Så många som mår dåligt och så många som är ledsna och uppgivna. Och så pratas det ibland om att det förds för lite barn i det här landet när det finns så många som vill men inte kan. 

Jag började söka lite på nätet om det här, men insåg ganska snart att jag just då inte var redo att gå in och läsa på tillexempel Familjeliv. Jag ville inte höra om alla misslyckade försök och alla skräckhistorier. Jag valde att istället fokusera på oss och att det här skulle gå bra. Det måste gå bra.

Ibland när man är inne i bubblan med att försöka få barn, och man ser hur många andra runt om kring en verkar bli gravida bara de delar säng med sin partner, så är det klart att man ibland känner en avundsjuka. Jag började tänka på alla de barn som kommer till värden som kanske inte är så önskade alla gånger. Som kanske har det svårt hemma med föräldrar som slår dem eller föräldrar som dricker för mycket. Hur kan livet vara så orättvist att de som ibland kanske inte borde få barn får det, men andra som skulle bli jättebra föräldrar inte får barn?

Etiketter: längtan efter barn

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln