Älskade syster

När mina problem med oregelbunden menscykel började och jag blev oroligt över att jag kanske inte kunde bli gravid, inte på naturlig väg i all fall, erbjöd min syster mig den finaste gåvan man kan få. Om det skulle visa sig att jag inte kunde få egna barn eller bära egna barn så erbjöd hon sig att bära ett barn för mig. Och eftersom surrogatmödrar inte är tillåtet i Sverige, skulle det i så fall få bli med hennes egna ägg. Jag skulle helt enkelt få ”låna” hennes livmoder och hennes gener för att få det barn man drömmer om.

När man får ett sådant erbjudande blir man alldeles varm i själen. Jag blir så rörd och så tacksam. Och jag som har nära till både tårar och skratt börjar ju gråta på en gång. Men hur ska jag kunna betala tillbaka en sådan enorm tacksamhetsskuld?

Genom alla år som jag nu försökt att bli gravid har hon hela tiden stöttat mig, och hennes erbjudande har varit med hela vägen, ända fram till idag. Men jag har ju hela tiden tänkt att jag i all fall ska kunna bära ett barn själv, även om det kanske skulle behövas hjälp utifrån i form av IVF. Inte kunde jag drömma om att mina egna ägg inte skulle vara dugliga. Det fick jag ju reda på först hösten 2015. Tilläggas ska att det finns ingenting idag som tyder på att jag inte skulle kunna bära ett barn själv, och det är mitt mål att det är så det ska bli, fast då genom äggdonation.